Recension: Star Trek: Bridge Crew [PSVR]

Jag måste erkänna att jag aldrig någonsin känt mig dragen till äventyren i Star Trek, vare sig serierna (undantaget Star Trek: Voyager) eller filmerna. Anledningen är att jag i slutet av 70-talet föll pladask för ett annat rymdepos, skapat av George Lucas. Det politiska spelet blandat med det verklighetstrogna kaptensansvaret och förhållandet till andra raser var inte i linje med vad jag önskade mig av ett rymdäventyr, åtminstone inte på den tiden. Men det var då det.

I Star Trek: Bridge Crew axlar jag ansvaret som kapten på U.S.S. Aegis där jag och min besättning har ett väldigt viktigt uppdrag; att utforska ett Klingon-infesterat område kallat The Trench. Vulcan-rasen behöver en ny plats i universum som de göra till sitt hem och förhoppningsvis går det att finna ett hopp för rasen i denna vackra men besynnerliga sektor av rymden.

Ännu har jag inte lyckats med det fullskaliga uppdraget och Vulcans öde ligger fortfarande i mina händer, men trots detta känner jag att jag har fått en bra bild över livet som kapten. Jag har dessutom blivit överrumplat förtjust i Star Trek-universat och den mängd omtanke som ligger bakom varje designval i spelet och i äventyren överlag.

Tungan rätt i mun, det här är viktiga parametrar att redigera!

Tungan rätt i mun, det här är viktiga parametrar att redigera!

Redan i träningsuppdragen känner jag att spelet bjuder på en rejäl verklighetskänsla som på sina håll imponerar starkt på mig, även om jag inte är stöpt i Trekkie-formen. Vad en riktig entusiast känner när den spänner på sig VR-headsetet och gör sitt första intergalaktiska warp-hopp, vågar jag inte ens tänka på.

Scenen för spelet är relativt liten; jag befinner mig hela tiden på rymdskeppets kommandobrygga och har som kapten en mängd kommandon jag kan utföra. Till min hjälp har jag skeppets ingenjör, taktikern som hanterar stridslägen och styrman som navigerar och styr skeppet. I de grundläggande scenarierna räcker det gott och väl med att jag basunerar ut mina order till dem och väntar på att de ska fullföljas.

I ett senare skede behöver jag dock handgripligen göra vissa saker själv, och då kan jag välja att ta över den specifika stationen helt. Det låter kanske enkelt, men jag har i flera fall förundrats över mängden inställningar jag kan justera för att anpassa U.S.S. Aegis för de utmaningar vi står inför. Ganska snart börjar jag inse djupet i att manövrera ett rymdskepp av denna dignitet; ökar jag sköldarnas kapacitet, påverkas skeppets hastighet och förmåga att attackera.

Känner du att utmaningen blir för stor med att kontrollera flera stationer samtidigt, finns det ett antal hjälpsamma Star Trek-fans som också spelar och idogt väntar att få hjälpa till från sin sida av internet. Online-läget känns sömlöst och erbjuder omedelbart glada vänner som kan ta över en eller flera av stationerna på ditt skepp.

Att hoppa mellan de olika stationerna går fort och känns naturligt; jag tittar helt enkelt på personen som utför uppgifterna som är relevanta och utfärdar antingen kommandon eller tar över stationen. Att kontrollera hela skeppet själv är dock dömt att misslyckas, och därför är jag glad över att de datorstyrda besättningsmedlemmarna är någorlunda välprogrammerade. De sköter sina jobb väl och klagar aldrig över när jag klampar in och vill pilla på kontrollerna.

En av spelets mindre livliga bilder. Utan VR

En av spelets mindre livliga bilder. Utan VR

De inledande uppdragen fungerar väl för att lära upp mig i min kaptensroll. Det behövs verkligen eftersom jag efter några fåtal uppdrag måste hantera flertalet kriser samtidigt. Det är inte ovanligt att vi stöter på Klingon-skepp som väldigt gärna vill förstöra ett räddningsuppdrag där jag i omgångar försöker överföra personal från ett brinnande skepp till Aegis.

I dessa fall presenteras jag, förutom utmaningen att utföra flera saker samtidigt, även för de svåra, jobbiga val som blivit populära bland annat i Telltale Games spelserie The Walking Dead. Ska jag fokusera på att överföra så många människor som möjligt till mitt skepp, eller försvara U.S.S. Aegis mot inkommande anfall? Jag kan nämligen inte ha sköldarna uppe om jag ska transportera personal mellan skeppen, och samtidigt är vi oerhört sårbara utan sköldarnas förmåga.

Star Trek: Bridge Crew är smått fantastiskt för mig som kan uppleva den virtuella verkligheten som erbjuds. Det tar inte många minuter innan jag är fullständigt absorberad av upplevelsen och känner pulsen stiga när jag hör att en skvadron Klingon-skepp äntrat zonen vi befinner oss i. Dock är det svårt att göra titeln rättvisa genom stillbilder då det lätt kan uppfattas som stelt och där mina besättningsmän ser ut som skyltdockor.

Är du en sann Star Trek-fantast, är detta en titel som du verkligen inte får missa; nästan så att det betingar ett inköp av ett PlayStation VR om du inte redan har ett. Skulle det vara att du redan har köpt ett headset och letar efter en spännande och emellanåt nervkittlande upplevelse, rekommenderar jag Bridge Crew starkt. Oavsett om du är Trekkie eller ej.

Kommentera