Recension: Shadow Tactics: Blades of the Shogun [PS4]

För många år sedan, när jag huvudsakligen var en PC-spelare och jag ännu inte hade hoppat in i PlayStation-världen, tillbringade jag väldigt mycket tid med en spelserie som heter Commandos. Denna blandning av smygande och realtidsstrategi under andra världskriget bjöd på hiskeligt svåra uppdrag, men också en riktigt belönande utmaning.

Shadow Tactics: Blades of the Shogun är stöpt i precis samma form, bortsett från att den aktuella tidseran istället är feodala Japan. Det betyder att du får bekanta dig med ninjor och samurajer istället för kommandosoldater, vilket jag upplever som en frisk fläkt.

Den övergripande berättelsen handlar om att en ny shogun har tillträtt, och har bestämt sig för att ena Japan efter en lång period av stridigheter. Alla är förstås inte förtjusta i denna idé, och motståndsstyrkor börjar formas bakom en person som kallas Kage-sama. Ingen verkar dock känna till identiteten på denna person, och samurajen Mugen får uppdraget att ta reda på mer information.

Under de första uppdragen rekryteras fler allierade, som expanderar de olika färdigheter som gruppen kan utnyttja sig av. Till exempel är Mugen är en stryktålig och stark karaktär i sin kopiösa stridsmundering, medan ninjan Hayato har lättare för att röra sig runt på hustak och kan döda folk på avstånd med sina kaststjärnor.

I snöiga landskap kan vakterna dessutom se dina fotavtryck i snön.

Du får dock inte själv välja vilka karaktärer du tar med dig på uppdragen, utan dessa är fastställda från början. Det är dock ett enkelt sätt för utvecklarna att skapa specifika utmaningar och se till att uppdragen är balanserade. Uppdragen är nämligen mer eller mindre som ett pussel, där du måste studera alla rörliga delar och sedan hitta en svag punkt i fiendernas försvar för att kunna ta dig vidare.

Detta leder till en hel del försök och misslyckanden, men det känns aldrig riktigt frustrerande även om svårighetsgraden är ganska hög på vissa ställen. Utvecklarna har dessutom implementerat en bra snabbsparningsfunktion på handkontrollens pekplatta för att säkerställa att du inte behöver göra om alltför mycket om saker skulle gå åt skogen. Det finns dessutom tre separata sparpunkter, så att du kan gå längre bakåt om du skulle råka måla in dig i ett hörn.

Uppdragen är både enorma och omväxlande, vilket gör att du hela tiden måste lära dig nya saker för att tackla utmaningarna. Varje karaktär har olika färdigheter för att hantera fiender, som till exempel Mugens flaska med sake, vilken lockar vakter att bryta sina patrullmönster. Tjuven Aiko har dessutom en fälla som hon kan placera ut vid strategiska positioner för att ha ihjäl fiender utan att befinna sig inom någons synhåll.

Shadow Tactics är ett väldigt utmanande spel emellanåt, och mycket av detta hänger på styrningen. Den är inte nödvändigtvis dålig, utan det är snarare att det ibland är svårt att hantera flera saker på samma gång. Det är tydligt att spelet är skapat med mus och tangentbord som primärt styrsätt, men med detta i åtanke har det överförts relativt bra till en handkontroll. Detta är något som blir lite bättre ju längre du spelar, och får in vanan för det du försöker åstadkomma.

Mugen kan hugga ner flera fiender åt gången, men det för också ganska mycket oväsen.

Många av nivåerna i detta verk är både smart designade och ser utsökta ut. Det finns massor av detaljer i miljön som visar på att mycket tid har lagts ner på att skapa en trovärdig spelvärld, och det är en fröjd att studera den. Tyvärr har inte samma krut lagts på dialogen. Det är inget större fel på röstskådespelarna, men ljudmixen är helt ute och cyklar ibland och jag måste oftast skruva ner ljudet för att min bashögtalare inte ska orsaka alltför många klagomål hos grannarna.

Shadow Tactics: Blades of the Shogun är en riktigt kul utmaning för alla som älskade de gamla Commandos-spelen. Uppdragen är mångsidiga och underhållande, och om du känner att de inte är tillräckligt utmanande kan du alltid spela om dem med en tidsbegränsning, eller andra försvårande kriterier som du låser upp efter första genomspelningen. Detta är helt klart en av årets mest positiva överraskningar hittills, och om du är ute efter en taktisk utmaning i feodala Japan bör du kika närmare på detta.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.