Recension: Resident Evil 4 [PS4]

Jag minns det nästan som idag; jag och min hustru hade satsat våra pengar på en Nintendo GameCube och båda två var förtjusta i spel av en lite läskigare karaktär. År 2005 släppte Capcom äntligen det efterlängtade Resident Evil 4, ett spel som varit under utveckling i hela sex år.

Till skillnad från de tidigare spelen i serien, introducerade del fyra en mängd nyheter som på den tiden var helt fantastiska. Vår hjälte kunde hoppa över staket, utföra brutala avslutningsattacker och ta skydd bakom föremål. Perspektivet levererades ur tredje person och var ingen nyhet i sig, men så fort knappen för att sikta trycktes in, zoomades bilden in och erbjöd en unik upplevelse. Serien hade verkligen fått ett nytt ansikte och en helt ny känsla, men frågan är hur det känns nu, elva år senare.

Handlingen kretsar kring polisen Leon S. Kennedy och hans äventyr i småbygden i Spanien. Dottern till Förenta staternas president har blivit kidnappad av en mystisk sekt och uppdraget består i att finna henne och återlämna henne i tryggt förvar. Dock visar det sig redan i början att något är fel i den spanska landsbygden – fruktansvärt fel!

Undrar om tricket med den röda tunnan funkar här med?

Serien är känd för sina vida svängningar mellan skräck, konspirationsteorier, zombievirus och konglomerat vars enda syfte är världsdominans. Resident Evil 4 lyckas att leverera på samtliga punkter när det kommer till historien, och när jag analyserar de fakta som erbjuds blir jag faktiskt en smula imponerad av bakgrunden till berättelsen. Det finns mycket i det påhittade här som faktiskt återspeglar verkligheten idag, bortsett från det eventuella zombieviruset då.

Det första som slår mig är att grafiken har fått den uppgradering som utvecklaren lovat. Det ser på sina ställen riktigt bra ut, samtidigt som jag i andra sekvenser inte alls är speciellt imponerad. Det känns som att det saknas någon slags lyster över spelet, en estetiskt tilltalande känsla som jag upplevde i GameCube-versionen även om grafiken inte var lika vacker på den tiden.

De första minuterna, eller faktiskt timmarna, ska visa sig vara riktigt plågsamma för mig. Även om jag formligen älskade spelet under 2005, känns det som ett hårt slag i ansiktet att försöka kontrollera Leon i dag. Under de elva åren som skiljer denna version från sitt original, har det hänt mycket i genren för denna typ av spel, och det försämrar tyvärr upplevelsen för mig drastiskt.

Jag uppskattar överlevnadselementen som innebär sparsamt med ammunition och läkemedel. Jag plågas gladeligen med motståndare som tål mycket stryk, och det faktum att min protagonist inte kan hålla siktet stadigt; det ökar känslan av verklighet. Det som är tråkigt är det uråldriga förhållningssättet att översätta karaktärens rörelser till knappar och spakar på min handkontroll.

Skräck stavas inte alltid med Z. Här tampas vi med gammelgäddan istället!

Jag brottas väldigt länge med att försöka tvätta bort mitt beteende att styra kameran med höger styrspak. Jag vill slå mig själv i pannan varje gång jag försöker styra min hjälte med den andra spaken; i portningen till PlayStation 4 har ingen hänsyn tagits till analoga styrmekanismer. Till slut lyckas jag vänja mig vid att gå och styra kameran med styrkorset och att sikta med spakarna.

Jag vill så gärna säga att Resident Evil 4 på PlayStation 4 är en värdig uppgradering, och egentligen är det faktiskt det också. Berättelsen är fortfarande fantastisk, även om den är extremt banal och ostig på sina ställen. Hela känslan i spelet är bibehållen och upputsad, speciellt när det kommer till den grafiska delen.

Efter att ha överkommit de klumpiga och nedärvt digitala kontrollerna, känner jag att jag rycks med i handlingen och att jag vill fortsätta. Samtidigt grinar jag illa varje gång jag tänker på hur mycket bättre denna titel hade kunnat bli om Capcom infört moderniseringar av styrsättet.

För entusiasten av Resident Evil-serien är detta ett absolut måste, speciellt om du inte redan har spelat igenom versionen till PlayStation 3. För nykomlingar till serien kan jag också rekommendera Resident Evil 4, men ta då i beaktande att spelet lider av en elva år gammal klumpighet när det kommer till att styra din karaktär.