Recension: Patapon Remastered [PS4]

För tio år sedan släpptes en titel som revolutionerande spelbranschen genom att kombinera rytmer med strategi, enklare rollspelselement och en del äventyr. Patapon hette spelet och utvecklades av studion Pyramid. Nu i eran av PlayStation 4 och i samband med den enormt populära trenden att putsa upp och ge ut gamla titlar på nytt, har tiden kommit till Patapon.

På min PlayStation Portable minns jag att jag tillbringade många timmar med att kommendera mina trupper fram till seger, en takt i taget. Nu har jag återigen fått möjligheten att ikläda mig rollen av ”den allsmäktige” och rädda mina patapon från att dö ut. På vägen till frälsning ska vi se till att mosa de elaka Zigotonerna också, fienderna som drivit oss från våra hem en gång i tiden.

Spelserien Patapon sätter dig i en roll som en slags gud där småfolket följer alla dina kommandon, vilka du kommunicerar genom rytmer. På slagfältet beordrar du dina soldater framåt genom att trumma fram kommandot ”pata-pata-pata-pon”, där varje stavelse motsvaras av en knapp på din Dualshock 4. Till en början kan du bara ge kommandon för att avancera och för att attackera, men inom kort introduceras andra rytmer som fyller nya funktioner.

Det låter kanske enkelt men i verkligheten är det mycket svårt att bemästra spelsättet. Jag måste dels hålla koll framför mina soldater så att jag kan planera nästa kommando, sedan behöver jag se till att trumma fram det i rätt tid och i rätt takt. Jag behöver även se till att jag håller liv i serien av kommandon eftersom mina hjältar blir mer effektiva efter ett antal lyckade rytmer. På ett kaotiskt slagfält är det lätt att tappa koncentrationen och det är ofta som framgång ersätts med förlust på grund av att jag missar sista trumslaget i en takt.

Självklart möter våra modiga patapon även stora bossar!

Självklart möter våra modiga patapon även stora bossar!

När jag startar upp spelet första gången blir jag ordentligt skrämd. Introduktionsfilmen ser rent ut sagt vedervärdig ut i sin uppskalade version. Det är tydligt att filmsekvensen inte har sparats i något format som tillåter högre upplösning än de fåtal pixlar som PSP erbjöd en gång i tiden. Efter att ha stått ut med denna gryniga, dimmiga introduktion, börjar dock upplevelsen arta sig.

Uppgraderade titlar som bygger på enkel grafik med få detaljer ser ofta mycket bra ut även på en skärm med hög upplösning. Patapon är som tur är ett spel som följer de riktlinjerna till punkt och pricka. Simpla karaktärsmodeller med glimten i ögat blandas med fantasifulla bakgrunder som innehåller ett fåtal färger gör att den grafiska upplevelsen känns knivskarp och mycket väl anpassad till dagens skärmar.

Ljudet känns även det varsamt uppgraderat och erbjuder en mycket ren upplevelse av både ljudeffekter och de musikaliska stycken som jag trummar till. Även om det var länge sedan jag gav mig hän Patapons ljuvliga varianter av alla möjliga musikstilar, dröjer det inte många minuter förrän jag förtjust sitter och sjunger med i sångerna. Nonsensorden och de högfrekventa rösterna kan för en utomstående låta som rena tramset, men på något sätt förstår jag det mesta av vad som förs fram, även som människa.

Om du tycker att takterna är för enkla, kan du samtidigt läsa de roande texbubblorna

Om du tycker att takterna är för enkla, kan du samtidigt läsa de roande texbubblorna

Jag gläds också oerhört mycket när jag upptäcker alla små trick som spelet lurar mig med för att öka svårighetsgraden. I en del crescendon av låtarna där jag lyckats få till en rad av lyckade kommandon är det ibland en patapon som sjunger i otakt, och jag luras in i fel takt och missar, precis som för tio år sedan.

Patapon Remastered är en ren njutning att spela även nu och titeln förtjänar verkligen den kärleksfulla uppgradering den har fått. Om du av någon outgrundlig anledning har missat att följa patapons äventyr tidigare, är detta ett spelsläpp som du absolut inte får missa. Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att det är ett måste för varje sann PlayStation-entusiast.

Kommentera