Recension: OlliOlli 2: Welcome to Olliwood [PS4/Vita]

Min första kontakt med OlliOlli från brittiska Roll7 var inte den mest positiva. Jag var på ett fullsmockat mässgolv på Gamescom i Köln och jag fick tag i en PlayStation Vita i Sonys bås där jag kunde testa en tidig version av spelet. Det var allt utom optimerat och omgivningen gav inte direkt ron jag behövde för att sätta mig in i hur spelmekaniken fungerade. Lyckligtvis gav jag spelet en andra chans efter det släpptes och sedan dess har spelet inte lämnat mitt minneskort på Vitan.

Och nu kommer äntligen uppföljaren OlliOlli 2: Welcome to Olliwood.

Skateboard-spel på PlayStation har varit speciellt för mig sedan första Tony Hawk-spelet, som jag tillbringade otaliga timmar med. I likhet med Tony Hawk’s Pro Skater har OlliOlli-spelen en väldigt solid spelmekanik som är enkel att förstå, men otroligt utmanande att bemästra.

Målet är att ta dig från start till mål på sidorullande banor med stegrande svårighetsgrad och med hjälp av diverse trick lyckas få med dig så mycket poäng som möjligt. Hur enkelt som helst, eller hur? I praktiken är det lite svårare än så, med en rad olika hinder på vägen samt krav på en ganska noggrann tajming.

Trick utförs av diverse rörelsekombinationer med den vänstra styrspaken. Alla dessa trick finns dokumenterade i spelet, men det är kul att experimentera sig fram med olika rörelser för att hitta nya trick. När du har utfört ett trick måste du se till att trycka på X-knappen precis när du landar, dels för att maximera poängen för tricket men viktigast av allt för att bibehålla farten för att enkelt kunna ta dig vidare över nästa hinder.

Det dröjer inte länge förrän du radar upp långa trickkombinationer som du binder ihop med hjälp av grinds och – en av de största nyheterna i spelet – manuals. I likhet med övergången från Tony Hawk’s Pro Skater till dess uppföljare gör denna nyhet att du kan förlänga dina kombinationer avsevärt och flera av utmaningarna på vissa banor bygger på att du ska klara hela banan i en lång sammanhängande trickkombination.

Dessa utmaningar är det som ger spelet fenomenal livslängd. Varje bana har till en början fem utmaningar. När dessa är avklarade låser du upp ytterligare fem utmaningar med betydligt högre svårighetsgrad. Skulle du även klara dessa finns det ett sista steg med totalt vansinniga uppdrag som jag inte ens har varit i närheten av att klara av. Det är ändå kul att de finns där för att ha något att sträva efter.

Om du kör fast i detta läge kan du istället fokusera på Spots-läget där du startar vid en viss punkt på en bana och ditt mål är att utföra den galnaste trickkombination du kan komma på för att få så hög poäng som möjligt där. Dina poäng kan sedan jämföras med vänner för att se vem som har rätt att skryta mest.

I likhet med spel som till exempel Spelunky finns det även en Daily Grind, där du varje dag kan spela på en ny bana och maximera din poäng. Du kan köra träningsåk hur mycket du vill på banan utan att poängen sparas, men när du känner dig redo får du en chans att krossa dina motståndare på topplistorna. Eller att kvadda på första hindret som jag brukar göra.

PlayStation Vita-versionen har fått en väldigt viktig förbättring när det gäller att starta om banan efter en krasch. I förra spelet var du tvungen att trycka på pekskärmen för att försöka igen, men lyckligtvis är detta nu istället tilldelat till triangelknappen.

OlliOlli 2: Welcome to Olliwood är en riktigt bra uppföljare till ett helt fantastiskt spel. Det är i synnerhet perfekt för PlayStation Vita då det passar bra för korta spelsessioner, även om jag aldrig lyckas hålla mina sessioner speciellt korta. Antalet banor i spelet är kanske lite i underkant, men detta kompenseras med alla former av utmaningar som varje bana har. Roll7 har varit noga med att inte ändra för mycket i det vinnande konceptet från förra spelet och har lyckats skapa ett riktigt mästerverk.