Recension: Octodad: Dadliest Catch [PS4]

Octodad: Dadliest Catch är ett bra exempel på varför vi behöver indiespel. Hur skulle vi annars få uppleva vardagsproblemen som kan uppstå om du är en bläckfisk som låtsas vara människa? Octodad såg dagens ljus första gången redan för drygt tre år sedan i form av ett studentprojekt. Nu är det dags för Young Horses att släppa lös denna bläckfisksimulator på PlayStation 4.

Spelet börjar med att skildra Octodads bröllopsdag där du får lära dig grunderna i styrningen av denna åttaarmade varelse genom diverse förberedelser. Det dröjer inte länge innan du märker att all form av precision är ett önsketänkande och att det helt enkelt gäller att finna sig i att skapa kaos runtomkring dig.

Du slipper att hålla koll på alla åtta armar, styrningen ”förenklas” ner till fyra som motsvarar armar och ben på en människa. De analoga spakarna styr armar, L2 och R2 styr benen och du kan dessutom greppa tag i saker med R1-knappen. När detta kombineras med en karaktär som saknar ryggrad kan du säkert förstå att det är upplagt för en rörig situation.

Den stora tvisten i berättelsen är att nästan ingen – inte ens din familj – misstänker att du är något annat än en människa. Möjligtvis en väldigt klumpig sådan, men det finns ju sådana också. Den enda i sammanhanget som anar din riktiga identitet är den onda sushikocken och han satsar verkligen allt han har för att avslöja dig och sedan servera dig som middag. Denna kock förföljer dig konstant och är din huvudmotståndare i slutet av varje scenario. Det kan vara allt från att du sköter om trädgården i ditt hem till veckohandlingen i mataffären – sushikocken är alltid i faggorna och lurar.

Det är lätt att se hur Octodad kan lura sin omgivning.

Det är lätt att se hur Octodad kan lura sin omgivning.

Octodad: Dadliest Catch är ett oerhört charmigt spel som till en början lever mycket på de dråpliga sekvenser som uppstår och alla gömda spelreferenser i de olika nivåerna. Det har dock en oväntat fin historia att berätta, men problemet är att denna historia kan hamna lite i skymundan om du har låg frustrationströskel när det gäller styrningen av protagonisten. Jag upplevde att en del sekvenser krävde lite väl mycket precision för att klättra upp för ställningar eller branta trappor och det resulterade i att jag fokuserade mer på de negativa intrycken från mekaniken än de positiva från berättelsen.

Det finns gott om omspelningsvärde för att hitta alla gömda påskägg och referenser och flerspelarläget når en helt egen nivå av galenskap. Du och en vän delar upp vilka av Octodads armar ni ska styra och sedan ska ni försöka koordinera era rörelser på ett vettigt vis. Som om inte detta var nog kan du även använda PlayStation Move-kontroller för att styra.

I slutänden är Octodad: Dadliest Catch ett unikt och välgjort spel som du absolut borde testa. Höjdpunkterna i spelet når verkligen skyhögt men vägen dit är inte alltid en dans på rosor.

Ett svar
  1. mark

Kommentera