Recension: Nippon Marathon [PS4]

Några av höjdpunkterna under kvällarna på våra resor till Japan, har alltid varit de galna variationerna av TV-programmet Gladiator. I det uppåtgående solens land är dock reglerna helt annorlunda, samtidigt som utmaningarna är vildare än du kan tänka dig. Om du blandar den svenska varianten av tidigare nämnt TV-spektakel, blandar med Donkey Kong tillsammans med en skvätt dödliga fällor från Dark Souls (fast mindre farliga för de tävlande), är du ganska nära den sanning som utspelar sig i rutan.

Nippon Marathon från utvecklaren Onion Soup Interactive innehåller alla delar för att leverera en galen och underhållande upplevelse och bjuder samtidigt på en skruvad berättelse som skulle passa hemma i vilken sinnesutvidgande anime-serie som helst. Men håller titeln formen och lyckas leverera en trevlig spelupplevelse mitt i allt denna märklighet?

Vem visste att Shiba Inus tyckte om hummer så här mycket?

Vem visste att Shiba Inus tyckte om hummer så här mycket?

Till en början håller titelns sololäge en udda men välbekant japansk karaktär. Vår hjälte jobbar på en hummerodling och söker framgång i medias rampljus. Självklart består hans enda kläder av en enorm hummerutstyrsel som han dessutom behåller i alla tävlingsmoment så småningom. Han får ett brev som berättar att han äntligen blivit uttagen till Nippon Marathon; Japans största TV-sända tävling.

Jag tar över spakarna när min hummerliknande hjälte står vid startlinjen och är redo för sin första deltävling. Tävlingsbanan består av en tredimensionell miljö där jag dels måste hitta den närmaste vägen till mål. Samtidigt behöver jag plocka upp vapen för att sinka mina motståndare såväl som att undvika de fällor och faror som finns utplacerade med noggrann precision.

För den som sitter bredvid och tittar på under tiden Nippon Marathon spelas, kan jag tänka mig att upplevelsen är någorlunda roande. Men för mig som frenetiskt försöker ducka utskjutande träpinnar, hoppa över japanska hundar samtidigt som jag försöker att öka farten genom att äta upp mina vapen, är situationen allt annat än trevlig. Spelet är nämligen oerhört oförlåtande när det kommer till små misstag, samtidigt som det redan från första nivån, ser till att ösa hinder och fällor framför mig.

In från höger, skruva lite till vänster. VA? Vem gjorde ett gupp här???

In från höger, skruva lite till vänster. VA? Vem gjorde ett gupp här???

Det är inte förrän jag sätter mig ner tillsammans med en familjemedlem och provar läget för fler spelare som jag har kul, ler inombords och till slut skrattar. Ett mänskligt motstånd visar sig vara betydligt mer givande än en artificiell motståndare som hänsynslöst plöjer framåt, hela tiden på jakt efter den optimala sträckan. I ensamläget krävs det dessutom att jag kommer etta i varje nivå för att få avancera, ett tillkortakommande som tagits bort från flerspelarläget.

De mest underhållande spellägena återfinns dock i ”Party Mode” där det för tillfället finns två utmaningar där upp till fyra spelare turas om att ta kontrollen i besittning. Den ena varianten handlar om att ta sig så långt på någon av nivåerna som möjligt innan tiden tar slut eller att karaktären trillar av banan. Vinnaren är dock kundvagnsbowling där varje spelare ska kasta sig handlöst i en kundvagn och försöka slå ner så många gigantiska bowlingpinnar som möjligt.

Nippon Marathon är och förblir ett spel som du ska spela tillsammans med vänner i soffan, och då glänser det klart i sin galna prakt. Som ensamspelare bör du dock kika åt något annat håll då spelets AI är alldeles för duktig och motståndet alldeles för ojämnt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.