Recension: Narcosis [PS4]

Som djuphavsdykare är livet tungt, jobbigt och krävande både för psyket och kroppen. Att ha havsdjupet som arbetsplats kan likställas med att vara astronaut och jobba i rymden; minsta lilla misstag kan få katastrofala följder både för individen och för andra i gruppen. Det gäller att alltid vara på sin vakt och att ha koll på miljön, alla viktiga värden i dykardräkten och framför allt att alltid behålla lugnet i alla situationer.

Företaget jag jobbar för utvinner värdefulla gaser från havets botten och vi befinner oss på ett stort djup där vi måste ha speciella dräkter på oss för att över huvud taget kunna överleva vattnets tryck. I en kraftig undervattensjordbävning förstörs vår säkerhet i form av den bas som står på bottnen och det verkar som att alla mina kollegor dukar under. Nu återstår det bara att fly mot räddningen, men hur gör man det när det är ett oräkneligt antal meter mellan mig och vattenytan?

Narcosis räknar jag till genren psykologisk skräck då spelet hela tiden sätter hjärnspöken framför mig. Jag slåss inte mot monster eller fiender, utan kämpar istället mot mitt eget psyke, mot rädslan av att luften ska ta slut eller att jag ska tappa fattningen totalt. Mörka och skrämmande miljöer tillhör vanligheten så här djupt ned under vattenytan och alla känslor förstärks mångfalt av vetskapen att jag är helt ensam och att det i princip är omöjligt att överleva.

Facklorna är en räddare i nöden, speciellt om du är mörkrädd

Undervattensfacklan är en räddare i nöden, speciellt om du är mörkrädd

Fenomenet kallat promenadsimulatorer är relativt vanligt nu för tiden, men utvecklaren Honor Code har tagit steget längre och levererar upplevelsen i en kostym som kan liknas vid en kista; min klumpiga men nödvändiga dykardräkt. Förutom att döden kan lura bakom varje hörn i form av ett stup eller en aggressiv livsform, är även synfältet begränsat till hjälmens visir. Detta kombinerat med mörkret som havets djup erbjuder, skänker mig ett obehag som aldrig avtar.

Till min hjälp har jag tre viktiga ting; en liten dykkniv att försvara mig med, möjligheten att kasta iväg ljusfacklor samt den livsnödvändiga funktionen att fylla på mer luft till min dräkt. Ljusfacklorna fyller flera funktioner, men de viktigaste är att locka bort aggressiva djurarter så att de inte attackerar mig och punkterar min dräkt, samt att lysa upp de mörka miljöerna.

Under spelets gång pågår ett narrativ som är väldigt medryckande. Till en början fokuseras den talade berättelsen kring den tragiska händelsen under ytan, men övergår sedan till att levereras i form av en intervju där huvudpersonen berättar om valen han gjort för att överleva. Hoppet stiger i mig och situationen känns plötsligt lite ljusare – kanske klarar jag mig trots allt?

Mötena med dina gamla kompisar är långt ifrån trevliga

Mötena med dina gamla kompisar är långt ifrån trevliga

Efter berättelsens klimax och då efterexterna rullar framför mina ögon, känner jag mig väldigt glad att få ha tagit del av detta äventyr. Det bjuder på ett långsamt men ändå lagom tempo, fantastiska vyer blandat med klaustorobiska miljöer, och inte minst en fascinerande och välskriven berättelse.

Jag kan inte annat än att rekommendera Narcosis till alla som uppskattar ett narrativdrivet spel och uppskattar krypande, psykologisk skräck. Honor Code bjuder på hög kvalitet både när det gäller spelmekanik, berättelse och utformning av miljöerna och jag är riktigt nyfiken på vad de ska hitta på härnäst.

Observera att spelet för närvarande inte går att köpa i svenska PlayStation Store. Har du däremot ett konto i Storbrittannien, kan du inhandla Narcosis där.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.