Recension: Monster Boy and the Cursed Kingdom [PS4]

Äventyrsserien om underpojken tog sin början i stenåldern, då arkadspelet Wonder Boy handlade om en grottpojke som skulle rädda sin flickvän från ondskan. I uppföljarna byttes stenyxan mot riddarsvärd och flera av äventyren är klassiker än idag.

För första gången sedan 1994 får nu serien en ny uppföljare, med den annorlunda titeln Monster Boy and the Cursed Kingdom, och flera av personerna bakom föregångarna har varit med i utvecklingen av detta senaste kapitel.

Hjälten Jin lever i harmoni då plötsligt hans onkel Nabu blir galen, och orsakar kaos genom att förvandla alla invånare till djur. Efter att jag besegrat spelets första boss, en enorm bläckfisk, kastar knäppa farbrorn en förbannelse och jag blir förvandlad till en gris. Jag behöver samla ihop magiska sfärer för att bryta förtrollningen och återställa alla invånarnas rätta form.

HADOKEN! Vänta nu, det var visst fel spel.

Spelet är en mix av de tidigare Monster World-spelen, men den största inspirationskällan är Wonder Boy: The Dragon’s Trap (10/10). Systemet med att gestalta olika djur och bemästra deras egenskaper i en färgglad värld är bibehållen och jag fascineras av de sagolikt vackra miljöerna med dess imponerande detaljrikedom. Jag älskar att hitta gamla reliker från föregångarna; exempelvis en staty med Piranha Man och en kyrka med alla Wonder Boys tolkningar i byggnadens glasrutor.

Längre fram förvandlas jag även till andra varelser och till skillnad mot The Dragon’s Trap kan jag byta skepnad när som helst. Den lilla ormen kan klättra på mossbetäckta ytor och krypa igenom trånga passager, medan grisen kan hitta gömda ting med sitt starka luktsinne. Grodan är min personliga favorit eftersom hans tunga kan greppa tag i krokar för att svinga sig till tidigare oupptäckta ytor.

Grymt, sa grisen.

Varje nytt område av Monster World jag tar mig till bjuder på kluriga pussel, och jag behöver använda mina upplåsta djurs styrkor för att kunna komma vidare. Problemlösningarna är finurliga och det är kul med att tänka till lite, men de sista nivåerna är alldeles för långdragna och pusslen blir dessvärre enerverande i längden. Jag tycker också det är krångligt att byta djur, eftersom cirkeln med varelsernas anleten gör det besvärligt att välja figur mitt i en interaktion mellan två monster.

Jag spelade på normal svårighetsgrad och mitt dåliga försvar gjorde mig påmind om de äldre spelen, då fienderna är lika farliga som förr i tiden. Jag kan hitta nya vapen och uppgradera dom hos Lupias smed i utbyte mot magiska stenar, som i sin tur är undangömda överallt i världen. Att söka efter skatter är spännande och det kan vara värt att återkomma vid ett annat tillfälle om jag vill ha den där skattkistan.

Men, är Spyro med i detta spel också?

Monster Boy and the Cursed Kingdom är en utmärkt uppföljare till Wonder Boy-spelen och vågar leka med nya idéer, samtidigt som det bibehåller den charmiga plattformstilen och dess varma humor. Det når inte riktigt upp till The Dragon’s Trap eller Wonder Boy in Monster Lands höjder, men den bekanta stilen och världens storlek håller definitivt äventyrslusten igång hela vägen.

Om du gillar traditionella plattformsspel med svärdviftande, och underbar musik i dina hörlurar så tycker jag att du ska titta närmare på detta gammalmodiga äventyr.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.