Recension: LocoRoco Remastered [PS4]

Varje konsolgeneration har en handfull spel som definierar dess identitet och LocoRoco är definitivt en titel som stoltserar på listor över exklusiva storheter på PlayStation Portable. Nu har det äntligen fått en ansiktslyftning i form av LocoRoco Remastered.

Du tar dig an rollen som en LocoRoco, vilket är en geléliknande livsform som påminner om en avslappnad Barbapapa. Den vanligtvis fridfulla världen som befolkas av LocoRoco och småfolket Mui Mui har invaderats av flygande elakingar vid namn Mojo.

Banan i valfiskens mage når bibliska proportioner. Jona-tackar jag!

I grund och botten är det ett plattformsspel späckat till brädden med hemliga utrymmen och gömda föremål att hitta. Kontrollerna där du lutar världen för att förflytta din blob känns lika unika och fräscha nu som de gjorde för elva år sedan, men jag önskar att jag hade kunnat använda L2 och R2 och inte bara de övre axelknapparna. Ett av samlarobjekten är en sorts bär och varje gång du äter ett sådant, växer din LocoRoco och du kan när som helst dela upp dig i mindre delar eller sätta ihop dem till en stor igen.

Miljöerna är färgglada och känns inspirerade av flower-powereran och hur LSD-trippar visualiseras i Hollywood. Banorna förmedlar en organisk känsla där allting känns levande, och banorna i magen på enorma varelser prickar helt rätt. Varje värld har åtta banor där var och en har ett speciellt tema. Mina favoriter är isbanorna där LocoRoco kan komma upp i otroliga hastigheter och glider runt i ramper för att utföra gastkramande trick. Bandesignen är fullkomligt genialisk och finns det en plats som är svårtillgänglig, men dit du tror att du kan ta dig, så finns det garanterat ett lönnrum med ett samlarobjekt.

Flipperbanan i värld 4 ger lite Peggle-känningar

Grafiken ser otroligt skarp ut och jag skulle aldrig kunna gissa att det här är ett gammalt bärbart spel. Förutom den högupplösta grafiken erbjuder denna nyutgåva även möjligheten att styra med rörelsekontrollerna i DualShock 4 med tillhörande sång ur handkontrollens högtalare. Rörelsekontrollerna känns dock oprecisa och jag byter snabbt tillbaka till knappkontrollen.

Förutom huvudläget i spelet, finns det även ett lekläge där du bygger ett hus med delar du hittar under spelets gång och via ett antal minispel. De tillför inte så mycket för mig utan det är plattformsbanorna som tar hem priset. Musiken är varierad och överlag bra, även om smurfrösterna blir aningen påfrestande i längden.

Jag älskade LocoRoco på PlayStation Portable, och jag hade aldrig kunnat förutspå att jag skulle bli så återförälskad när jag spelade om det. Upptäckarglädjen och stämningen ger en varm murrig känsla som infinner sig under varje session när jag sitter där med ett brett leende på läpparna.

Kommentera