Recension: Life is Strange: Before the Storm Episode 1: Awake [PS4]

Efter att ha spelat igenom Life is Strange ett flertal gånger, var det en specifik känsla jag inte kunde skaka av mig; känslan av igenkänning. I en hel del av situationerna kändes det som att protagonisten Max lånade delar av min uppväxt och mina erfarenheter.

Genom hela spelet anspelades det på händelser som ägde rum långt innan jag fick möjligheten att få en inblick i det lilla samhället Arcadia Bay. Life is Strange: Before the Storm tar oss (utan tidsresor denna gång) tillbaka i tiden innan Maxine Caulfield återvände till sin hemstad. Denna gång är det själsfränden Chloe Price som vi får följa i tre avsnitt.

Klart att vi har tid med lite rollspel innan skolan börjar!

Klart att vi har tid med lite rollspel innan skolan börjar!

Chloe är, som du kanske minns, en riktig tonårsrebell som svär, röker och dricker. Hon tycker att världen – speciellt Arcadia Bay – är ett riktigt vedervärdigt ställe och söker hela tiden efter en tillflykt någon annan stans. När berättelsen börjar får vi följa med henne på ett litet äventyr där hon desperat försöker få se ett hårdrocksband som spelar i ett gammalt sågverk.

Ganska snart introduceras jag till Chloes specialförmåga, vilken är att vinna över någon i en argumentation. Max hade förmågan att hoppa tillbaka i tiden när hon ville, men mekaniken som Chloe kan använda sig av känns nästan ännu bättre, och på något sätt uppfriskande.

Innan jag startade spelet funderade jag på vad detta äventyr skulle handla om, med tanke på att Max inte är närvarande. Efter ett tumultartat bråk inne på det gamla sågverket står det dock fullkomligt klart; jag ska få veta vad det var som utgjorde grunden för Chloes och Rachel Ambers speciella förhållande.

Det blir en omtumlande resa både för Chloe, Amber och mig och när jag lägger ifrån mig kontrollen efter att ha sett sluttexterna rulla, känner jag inom mig att jag blivit berörd. Det enda som jag är orolig för när det kommer till historien just nu, är att tre avsnitt känns lite snålt tilltaget; Chloe behöver mer tid i rampljuset, några avsnitt till.

Tågsekvensen i Uncharted 2 hamnar i blåsväder nu...

Tågsekvensen i Uncharted 2 hamnar i blåsväder nu…

Även om det är en ny studio, i form av Deck Nine, som håller i rodret denna gång, fastnar jag gång på gång i berättelsen. Jag stannar ofta upp för att lyssna klart på en sång, för att titta på hur människorna beter sig runt mig, eller bara njuta av känslorna som förmedlas.

Musiken förstärker känslan i samtliga situationer, även om jag ännu inte hittat en sekvens som fått mig att känna lika mycket som när Max tar på sig sina hörlurar och går fram i korridoren i originalspelet. Miljöerna och grafiken är väldesignade och får upplevelsen att kännas äkta, även om leveransen sker via den något enkla, tecknade stilen.

Life is Strange: Before the Storm sätter inte iväg med någon rivstart precis, men tempot som erbjuds passar alldeles utmärkt. Om du uppskattade tiden i Arcadia Bay innan stormen och trivdes med karaktärsgalleriet, kommer du förmodligen att falla pladask för Chloe och Amber i detta utmärkta förspel.

Ett svar
  1. Fredrik Johansson Fredrik Johansson

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.