Recension: Invector [PS4]

Det känns som att det går lite av en trend i att skapa musikspel där temat kretsar kring att flyga rymdskepp och utföra manövrar i takt med musiken. Nystarten av Amplitude (7/10) kom väl kanske inte ända fram i mål, men andra verk såsom Thumper (10/10) och Aaero (10/10) visar klart och tydligt att rymdfärd och musik förmodligen passar väldigt bra ihop ändå.

Göteborgsbaserade studion Hello There hoppar, i och med Invector, på tåget som återigen ska ta oss till stjärnorna; denna gång med Aviciis musik i öronen.

Säga vad man vill om musikartisten, men hans musik brukar alltid få mig på gott humör och dessutom klistra fast ett antal syntslingor i hjärnan på mig som jag har svårt att tvätta bort. Med spelets 22 låtar, misstänker jag ganska omgående att jag kommer att ha svårt att somna utan att nynna på Hey Brother eller Wake Me Up.

Spelmekaniken består i att jag trycker på knappar för att hoppa, klickar på L1 för att vrida skeppet åt sidan eller styr det mellan olika delar av vägen som jag färdas på. Till en början känns konceptet barnsligt enkelt, men bara efter några låtar ökar kravet på vältajmad interaktion och jag känner att det är lätt att tappa bort sig.

So wake me up when it's all over. When I'm wiser and I'm older...

So wake me up when it’s all over. When I’m wiser and I’m older…

Spelet är dock väldigt förlåtande och låtsas som om inget har hänt om jag missar ett par förflyttningar eller trycker på X för att hoppa när jag skulle tryckt fyrkant. Till skillnad från Hatsune Miku-spelen, får jag här mest positiva kommentarer på de flesta av mina knapptryckningar och tillsammans med den medryckande musiken betar jag hungrigt av det ena musikstycket efter det andra.

En bit in i spelet känner jag tyvärr av en viss avsaknad av återkoppling i mina manövrar. Jag klarar visserligen de flesta låtar med väldigt höga betyg, men det är något under själva spelsessionerna som saknas. Efter att ha analyserat ljudmattorna noggrant upplever jag att ljuden som framkommer i mina knapptryckningar slår igenom väldigt svagt i spelet. Förmodligen vill Hello There att musiken ska vara så orörd som möjligt, men personligen skulle jag uppskatta något eller några välmixade ljud som indikerar när jag trycker på knapparna.

Invector bjuder även på en smått dyster berättelse där vi får följa piloten Stella i sitt sökande efter skrot, rikedom eller kanske något djupare. De korta filmsekvenserna fungerar bra som små pauser där en tids lugn erbjuds för att stilla pulsen en aning. Sedan blir det åka av igen.

Det är inte lätt att vara "Emo" och behöva lyssna på den här glättiga musiken

Det är inte lätt att vara ”Emo” och behöva lyssna på den här glättiga musiken

Det är ganska enkelt att ta sig igenom samtliga låtar, eftersom det endast krävs 75 procents träffsäkerhet för att ta mig vidare. Utmaningen blir dock betydligt tuffare när jag försöker slå mig uppåt i poänglistorna som visas efter varje runda – jag har ännu inte lyckats klara en låt till hundra procent.

Förutom läget där jag spelar ensam, finns även möjligheten att dela skärm med en vän och tillsammans försöka knappa ihop höga poäng och långa kombinationer. Efter att ha tillbringat några timmar i rymden tillsammans med Avicii och Stella, känner jag mig dock ganska mätt. Det har visserligen varit en givande tid med många trevliga låtar som gjort mig på gott humör, men även ökat mitt sug efter fler upplevelser.

Invector är en riktigt skön, musikalisk rymdglidarsimulator för dig som uppskattar Aviciis musik, eller är sugen på en enklare Amplitude-klon. Jag kommer nog tillbaka till detta verk så småningom, men just nu sätter jag mig nog med Aaero igen, eller kanske köper Thumper och kör igenom det.

Kommentera