Recension: Inside My Radio [PS4]

Fenomenet att korsa olika spelgenrer är ju ingen nyhet i branschen men det är inte ofta utvecklarna vågar sig på att blanda musik med nya speltyper. Visst var Sound Shapes fenomenalt, men den musikaliska delen kändes inte som en integral del av upplevelsen, det var inte något som krävdes att jag fokuserade på som spelare.

Inside My Radio från den franska utvecklaren Seaven Studios tar steget fullt ut och levererar ett plattformsspel där rytmkänsla är ett stående krav för överlevnad.

Jag styr en liten karaktär, kallad LED, som kämpar för att uthärda diverse utmaningar i en gammal bergsprängare. Målet är att bryta sig ut ur kassettbandspelaren men för att nå dit behöver han all hjälp som går att få. Hjälpen stavas dub, electro och disco och det är mitt uppdrag att frigöra dessa slumrande musikstilar i en ny, pulserande form.

Konceptet är förvånansvärt enkelt; jag kan hoppa, rusa framåt och göra en specialattack nedåt som krossar allt motstånd under mig. Det som gör spelet utmanande är att jag endast kan utföra dessa manövrar i takt med musiken; försöker jag hoppa utan att respektera rytmen i mina öron, vägrar LED att lyda mina kommandon.

Hit that perfect beat, boy!

Till en början spelar det mindre roll eftersom nivåerna är relativt enkla men senare i spelet sätts mina förmågor på prov. Gång på gång glömmer jag bort att det inte är ett traditionellt plattformsspel och förlorar liv efter liv för att jag inte kan acceptera det faktum att spelet inte låter mig att hoppa när som helst.

Jag uppskattar verkligen denna aspekt av spelet där jag måste anstränga mig för att lära om något som sitter så djupt inrotat i mina spelgener. Det känns nästan som att jag måste sitta och gunga med i musiken för att klara de svårare passagerna som spelet visar upp emellanåt. Jag börjar gunga med huvudet och det hjälper mig att hålla takten – efter några få timmar är jag redan klar med äventyret, en smula besviken över att allt redan är över.

Utmaningen i att behöva rätta sig efter takten som musiken sätter i början av varje nivå är oslagbar och oförlåtande. Jag trivs mycket bra i världen som presenteras för mig genom hela spelet men om det finns en solklar vinnare i allt, är det låtarna. Jag glider fram igenom flummigt sköna reggae-sekvenser, jag hoppar till snurriga electroslingor och möter slutbossen i en bombastisk kavalkad av dubstep och symfonisk filmmusik.

Hela gänget från 80-talet är uppradade och redo att rocka!

Historien som berättas är en smula flamsig och bjuder inte på speciellt mycket än några halvroliga skämt med anknytning till den era av musik som gäller i respektive nivå. Bosstriderna som med jämna mellanrum utkämpas i spelet är däremot riktigt trevliga. Varje ny kamp levererar ett nytt sätt att interagera med musiken. Utmaningarna består i allt från att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle till att styra karaktären genom ett musikaliskt bombregn i rätt takt.

Inside My Radio är ett kort spel men det hinner ändå vinna över mig med sin charm och sin utsökta musik. De subtila övergångarna till tydligare och djupare musik sker ju längre jag kommer i nivåerna och det är så mästerligt arrangerat att jag vid ett flertal tillfällen får gåshud. Jag längtar redan tillbaka till de sköna låtarna och faktum är att jag tack vare detta, kommer att tillbringa en hel del timmar i spelläget där jag utmanas att klara banorna så snabbt som möjligt.