Recension: InnerSpace [PS4]

Det finns ett fåtal spel vars enda syfte är att utforska världen som presenteras för spelaren. Thatgamecompany har länge varit ledande utvecklare på PlayStation-plattformen när det kommer till den här typen av titlar men nu börjar vi se fler och fler studior som hoppar på äventyret.

Från den amerikanska studion PolyKnight Games kommer InnerSpace, en upplevelse som blandar mytologiska varelser och rymdfärd med ett knepigt, inverterat universum. Världen kallas ”Inverse”, en plats där planeterna är ut och in och gravitationen stöter bort materia snarare än att dra den till sig. Rymdskeppet jag styr är en slags drönare bestyckad med artificiell intelligens och tillsammans med en arkeolog, måste vi finna världens hemligheter och minnen för att bevara dem innan världen går under.

Leviathan; en av världens väldiga invånare

Leviathan; en av världens väldiga invånare

Efter en ganska kort introduktion till drönarens styrning startar äventyret, och vi transporteras till Sunchamber. Nivån som kommer att fungera som ett nav mellan de övriga världar vi besöker, och under den första halvtimmen njuter jag fullständigt av att utforska varje liten vrå i världen. Ljuden som uppkommer när jag plockar upp samlarobjekt samt reliker är subtila, och erbjuder tillsammans med känslan av att ständigt vara på väg framåt en härlig hyllning till Flower.

Jag får lära mig att relikerna jag hittar antingen kan låsa upp nya världar eller uppgradera mitt lilla skepp. För att erhålla de uppgraderade modellerna av drönare, krävs dock vindfragment som finns spridda runt om i miljöerna. Jag uppmanas därför att alltid hålla ögonen öppna efter dessa vackra, vita energiknippen. Efter ett tag lär jag mig på egen hand att det även är smart att följa banorna av fragment då de ofta visar vägen till andra viktiga föremål.

Mitt under en rofylld färd vars enda mål är att leta reliker, observerar jag dock något stort under vattenytan i världen. Jag fäller in vingarna, aktiverar farkostens undervattensläge och plumsar i vattnet. Öga mot öga står jag snart med en enorm solfisk som givetvis äter upp mig. Det är dock inte slut på spelet, utan jag får istället möjlighet att hjälpa fisken att återskapa sitt gamla jag; en halvgud i denna döende värld. Det står snart klart att det finns flera liknande entiteter som alla bär visdom inom sig och behöver min hjälp att föra den vidare.

Spektakulära vyer utlovas när du inte fastnar i trånga miljöer

Spektakulära vyer utlovas när du inte fastnar i trånga miljöer

Hela tiden njuter jag av hur flummig och udda berättelsen är, men när det kommer till spelets pussel och utmaningar är det ofta jag river mitt hår av frustration. InnerSpace är vackert och intressant men lider mycket av bristande kommunikation till mig som spelare. Vid flera tillfällen har jag planlöst flugit omkring utan någon som helst aning om vad jag behöver göra för att komma vidare.

Spelets styrning lämnar också ganska mycket att önska. Jag styr hastighet och vinklar skeppet med höger styrspak och styr det horisontellt samt vertikalt med hjälp av vänster styrspak. Det påminner lite om en flygsimulator till funktionerna, men samtidigt är det något som inte alls stämmer. Det är väldigt ofta jag får kortslutning i hjärnan och styr min drönare åt helt fel håll, trots att jag har tillbringat hundratals timmar i flygsimulatorer. Utöver detta bjuder InnerSpace dessutom på mängder av trånga utrymmen som är riktigt utmanande att navigera, vilket resulterar i ett bra recept för frustration.

Detta är inte på något sätt ett dåligt spel, utan istället en riktigt intressant resa genom ett döende, alternativt universum som bjuder på miljöer som du aldrig kunnat tänka dig. Trots problem med styrning och att jag saknar lite handledning när det kommer till att komma vidare, kan jag inte annat än att rekommendera det till dig som uppskattar titlar som Flower eller VEV: Viva Ex Vivo (6/10).

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.