Recension: Home [PS4]

Konsten att berätta stämningsfulla berättelser med ett minimalistiskt grafiskt gränssnitt är något som få utvecklare bemästrar. Med dagens kraftfulla hårdvara och de konstant förenklade verktygen är det lätt att använda en vacker yta för att distrahera spelaren när det finns lite luckor eller kvalitetsdalar i historien.

Home är ett sidrullande äventyrsspel med pixelgrafik som marknadsförs som ett skräckspel, men det är nog inte riktigt vad jag hade kallat det.

Det är absolut stämningsfullt med en väldigt mörk berättelse, men skräckbiten är inte så signifikativ som jag hade förväntat mig.

Berättelsen börjar med att huvudkaraktären vaknar upp i ett hus och lider av diverse minnesluckor. Ditt mål är att utforska din miljö för att fylla i dessa luckor och luska ut varför det finns lik lite här och där, och detta involverar även en del beslut. När du hittar föremål får du ofta en beskrivning av vad protagonisten får för spontana känslor samt möjligheten att välja om du ska plocka upp saken eller ej. Ditt beslut påverkar sedan berättelsen på olika vis.

Det finns även enklare pussel som hindrar din framfart, men det handlar oftast om att hitta nyckeln till den låsta dörren. Trots enkelheten känns inte spelupplevelsen nämnvärt sämre eftersom spelets fokus är tydligt lagd på själva berättelsen.

screen005-ps4[1]

Den här mannen har förlorat lite för många blodpixlar för att vara vid liv.

Ljuddesignen i Home är en riktig höjdpunkt. Subtila atmosfäriska ljud blandas med plötsliga händelser som är skapade för att få dig att hoppa till gör att den mörka berättelsen känns väldigt levande. Detta tillsammans med att ett flertal av miljöerna är mörklagda för att begränsa området du kan se skapar en härligt krypande stämning.

Spelet är ganska kort och går att ta sig igenom på ungefär en timme, men det finns gott om anledningar att spela om berättelsen. Vissa beslut har stora konsekvenser och hur just din berättelse slutar baseras en hel del på hur du väljer att tolka de händelser du upplever under spelets gång. Det är ett väldigt intressant grepp att använda och det fungerar bra med tanke på att berättelsen är intressant och välskriven.

I likhet med Telltales senaste äventyrsspel satsar Home på att berätta en historia istället för att sysselsätta spelaren med pussel. Berättelsen är som sagt bra, men den behöver vara toppklass om jag ska kunna blunda för den otroligt basala problemlösning som spelet erbjuder. Home är ett väldigt intressant projekt som kan bli ett fundament till att bli något ypperligt i utvecklarens nästa spel, men trots en stark upplevelse känns det ibland som en transportsträcka till nästa del av berättelsen.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.