Recension: Guns of Icarus Alliance [PS4]

Spelstudion Muse Games släppte krigsspelet Guns of Icarus Alliance till PC 2017, och nu har denna steampunk-präglade onlineskjutare kommit till PlayStation 4.

Detta spel är anpassat för flera spelare online och upp till tre personer kan delta i bataljer ombord ett luftskepp. Jag kan välja att samarbeta med andra luftfartyg i tappra uppdrag, eller att bekämpa andra skepp i klassiska dödsmatcher.

Min huvudsakliga roll består av den som kapten men jag kan även att välja att deltaga som skytt eller reparatör, vilka båda är väldigt viktiga för att skutan ska hålla genom hela matchen. Alla klasser kan ta tag i rodret eller skjuta, men om jag väljer reparatör har jag fler attribut speciellt anpassat för rollen, något som behövs när flygfarkosten börjar brinna.

Ladda kanonerna, snart smäller det!

Uppdragen i samarbetsläget är enkla att följa eftersom texter och färgglada ikoner gör det enkelt för mig att hålla ställningarna. Däremot kan situationen bli stressig på ett ögonblick om en i besättningen inte håller sig på sin post, något som jag under spelets gång får uppleva ett flertal gånger. Spelet har ett gott flyt och jag blev överraskad av att bilduppdateringen inte tog stryk, även när det var många rörliga objekt i bild.

Som reparatör ilade jag över hela däcket i hopp om att slå på motorerna för att undgå en fatal explosion, och för varje slag blev jag tvingad att vänta några sekunder innan jag kunde fortsätta reparationen. Fixaren är dock den roll jag uppskattade mest, eftersom hens uppgifter är lättare att genomföra än de andra i besättningen.

Det finns olika kanoner ombord, alla med ett särskilt syfte. Den vanliga kulsprutan kan slå ut fiendens sköldar, men för att förstöra farkosten måste en annan skytt använda den tyngre granatkastaren för att slutföra jobbet. Att vara skytt är roligt, men de långa omladdningstiderna är enerverande när jag har ett mål i sikte. Jag kan endast vrida kanonen åt vänster eller höger, vilket blir ett bekymmer när mitt vapen inte orkar peka dit jag vill.

Kaptenen var den roll jag hade mest besvär med eftersom den ostadiga kontrollen gjorde det krångligt att navigera skeppet. Vid mörkare banor var sikten sämre och panik uppstod, eftersom jag inte visste vart fartyget var på väg.

Släck elden, annars får du hett om öronen.

Guns of Icarus Alliance går endast att spela online, och lyckligtvis går det att delta i matcher tillsammans med de som har spelet på PC också. Dock måste varje skepp ha en besättning med minst två personer ombord för att den långsamma matchningen över huvud taget ska inträffa. Jag kan modifiera min karaktär med olika egenskaper medan jag väntar, men klädvalen är bara kosmetiska och ökar inte färdigheterna på något sätt.

Jag kan också kolla i världskartan och bidra med lite pengar till det rike jag tjänar, men jag tycker inte att detta läge tillför något strukturellt för själva spelet mer än än dödtid. Dock är rollspelsmomenten ett bra tillägg, där jag vid en nivåhöjning erbjuds nya specialförmågor som kommer väl till pass i matcherna.

Kommunikation är nyckeln till framgång i striderna, och jag kan använda förinställda kommandon eller yttra mig verbalt via mikrofon.

Guns of Icarus Alliances styrka ligger i striderna, där jag ofta känner den hårda pressen från motståndet så att svetten rinner ned från min panna. Men den ojämna balansen mellan klasserna drar ned betyget. Jag gillar utsikten när jag kollar mot horisonten från däck, och steampunk-stilen ger en fin utstrålning. Ett spelläge för ensamma spelare är något jag önskar kunde ha varit en beståndsdel, förutom träningen. Det sistnämnda rekommenderar jag att du går igenom innan ankaret lättas inför en tuff kamp.