Recension: Gravity Rush Remastered [PS4]

Det faktum att PlayStation Vita inte riktigt säljer så bra som Sony hade önskat är ingen hemlighet, och det är därför vi sällan ser några spel som är exklusiva för plattformen. Den bristande försäljningen har också lett till att de få exklusiva titlar som finns har börjat röra sig mot Sonys stationära plattformar i hopp om att hitta nya fans.

Det senaste spelet i ledet är Gravity Rush, som nu har fått en upputsning av de talangfulla portningsutvecklarna Bluepoint Games. De ligger bakom några av de mest välgjorda nyversionerna, och Gravity Rush Remastered är inget undantag.

Originalspelet fångade mig ganska omedelbart med den vackra grafiska stilen som påminner om serietidningar, och den innovativa spelstilen där jag fick leka med gravitationen i spelvärlden. Båda dessa punkter är fortfarande den stora dragningskraften (ofrivillig ordvits…) i spelet, och koncepten känns fortfarande fräscha.

Spelet börjar med att protagonisten Kat vaknar upp med minnesförlust, vilket förstås är ett helt nytt koncept i japanska spel (säkert ironiskt, men du spelar alldeles för få japanska spel! reds anm.). Hon upptäcker att hon har en förmåga att manipulera gravitationen och att denna kraft är kopplad till en efterhängsen svart katt som hon döper till Dusty.

Kat och Dusty diskuterar om de står på marken, väggen och något helt annat.

Kat och Dusty diskuterar om de står på marken, väggen och något helt annat.

Det står snart klart att staden Hekseville är i stor fara, och inte bara på grund av de elaka monster som poppar upp här och var. Det finns dessutom en stor gravitationsstorm som hotar att sluka staden; den har redan delat upp samhället i flera delar. Första målet är därför att försöka återförena stadsdelarna, sedan fokusera på att utradera monsterhotet och till slut återställa ordningen. Det går förstås inte helt enligt planerna, som du säkert kan räkna ut.

Som jag nämnde tidigare är den grafiska stilen utsökt och denna HD-version förstärker detta intryck mångfaldigt med högre upplösning och en bildfrekvens som i princip aldrig dyker under 60 bildrutor per sekund. Visst, det finns en handfull lågupplösta texturer här och var i spelvärlden, men med tanke på hur stor skillnad det är i upplösningen mellan denna version och originalet är det något jag har överseende med.

Styrningen är ett element som jag hade lite problem med i originalversionen, men jag upplever att det är enklare att åstadkomma vad jag vill i denna nyversion. Rörelsesensorn i handkontrollen är fortfarande något som kan sabotera mina planer, men inte lika frekvent som förr. Det går att ställa ner känsligheten på denna funktion, men jag hade gärna velat se möjligheten att stänga av den helt.

Efter allt flygande och farande behöver Kat lite tid för sig själv ibland.

Efter allt flygande och farande behöver Kat lite tid för sig själv ibland.

Berättelsen är inte den mest spännande jag upplevt och därför checkade jag ut mitt intresse ungefär halvvägs igenom spelet, precis som när jag spelade originalversionen. Dialogen är charmig, och karaktärerna är underhållande men det saknas det lilla extra för att hålla mitt intresse uppe för de mer övergripande händelserna. Miljöerna är dock väldigt stämningsfulla och varje område skiljer sig markant från de andra, något som även skildras genom olika musikstilar.

Det som hela tiden får mig att återvända till spelet är dock den grundläggande gravitationsmekaniken. Du kan med en knapptryckning upphäva tyngdlagen för att sedan peka ut en ny yta i spelvärlden som ska vara ”marken”. Det är till en början lite förvirrande, och det är lätt att bli vilsen när allting är omvänt. När du senare i spelet har uppgraderat Kats krafter är det dock otroligt kul att flyga runt i staden och samla kristaller och hitta hemliga områden. Du kan dessutom sysselsätta dig med sidouppdrag som sätter dina färdigheter på prov.

Sammantaget är detta en väldigt bra portning av ett av mina favoritspel på PlayStation Vita, och det är riktigt kul att återuppleva spelet i så pass gott skick. Det är kanske inte ett spel du bör köpa för berättelsens skull, men faktum kvarstår att spelmekaniken är så pass underhållande att det faktiskt inte stör mig. Detta ger mig definitivt mersmak för uppföljaren som har en planerad lansering senare under året!

Ett svar
  1. Alestes Alestes

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.