Recension: Gravel [PS4]

Jag har spelat många racingspel under min tid som aktiv spelare och upplevelserna har varierat mellan realistiska simulatorer till galna arkadtitlar. Även om jag tillbringat väldigt många timmar med Colin McRae Rally 2.0 och Gran Turismo-serien, föredrar jag dock enkelheten i racingspel med mindre fokus på verklighet.

Gravel, från den italienska utvecklaren Milestone, skryter med att leverera en adrenalinstinn upplevelse där jag kan köra och vara hur elak som jag vill. Det enda som gäller är att jag når mållinjen först, inte hur jag tar mig dit.

Två sekunder senare körde jag på ett gruskorn och fastnade i väggen

Två sekunder senare körde jag på ett gruskorn och fastnade i väggen

Det visar sig dock snart att friheten är ganska begränsad, speciellt när det kommer till tävlingarna där jag ska ta mig från en del av kartan till en annan. Även om landskapen är öppna och bjuder in till utforskning, är jag ändå hårt styrd och behöver följa banans design ganska noggrant.

I karriärläget tar jag del av flertalet olika evenemang, med allt från tävlingar på inomhusbanor och elimineringsrace till långa färder över vidsträckta vyer. Variationen är underhållande och i varje ny tävlingstyp introduceras jag även till en ny bilmodell med unika egenskaper. Under spelets första timmar upplever jag det som att Milestone har lyckats ta godbitarna ur sina föregående titlar och skapa en härlig blandning.

En arkadracer i rallyutförande har dock ett ganska stort ansvar att axla när det kommer till spelglädjen. Det bör erbjuda en häftig fartkänsla och skänka mig som spelare ett driv framåt, utan att stanna upp eller fastna. Här faller tyvärr Gravel med ansiktet i gyttjan ett flertal gånger och en av de största anledningarna till irritation är hur kollisioner med motståndarna hanteras. Om jag blir påkörd bakifrån resulterar det alltid i att min bil sladdar åt sidan och fastnar i miljön, men när jag vill ge igen och ramma en motståndare själv, tappar min bil bara fart.

Inget slår känslan att ratta en röd Hummer inomhus

Inget slår känslan att ratta en röd Hummer inomhus

Körkänslan ute i naturen är tyvärr inte heller något att skriva hem om. I de höga hastigheterna som landsvägar och ökenlandskap avverkas, känner jag sällan att jag har speciellt stor kontroll över bilen. Det känns snarare som att jag försöker sikta in mig mot ett mål, körandes en tvål i ett halt badkar. I verkliga rallytävlingar är detta till synes okontrollerbara sladdande något som hör till sporten, men i ett lättsamt racingspel känns det bara frustrerande, speciellt när bilarna inte svarar på det sätt jag förväntar mig.

Även ljudbilden och musiken går mig helt förbi då motorljuden inte alls bjuder på några adrenalinpumpande vrål, utan snarare känns platta och tråkiga. Musiken som ska få mig på tå innehåller bara ett fåtal låtar och låter som ett lite för välpolerat försök att skapa smutsig studio-metal.

Gravel är ett bra försök till ett roande racingspel med fokus på körglädje. Tyvärr dras betyget ned avsevärt på grund av den sladdriga kontrollen och orättvis kollisionshantering. De olika spellägena lyser dock igenom och erbjuder några trevliga stunder när du har lust att skvätta lite gyttja.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.