Recension: For Honor [PS4]

Sedan E3 2015 har jag längtat efter detta hack ’n slash-spel som utvecklats och släppts av jättarna Ubisoft. Dess unika medeltida framtoning fick hjärtat att skutta i halsgropen vid första anblick. Att jag nu får recensera men framförallt spela detta blodiga action-spel är ungefär som titeln säger – en ära.

For Honor utspelar sig i en fiktiv värld delad mellan tre olika fraktioner: Vikingarna (De Krigsfödda), Riddarna (Legionen) och Samurajerna (De Utvalda). Efter kataklysmens form av en jordbävning i landet, blev de livsavgörande resurserna för de tre fraktionerna en brist – vilket ledde till ett millennium av krig för att bygga upp sina nationer igen.

Det tusenåriga kriget pågår fortfarande och rivaliteten mellan de tre är ett hatiskt faktum. Anledningen till hatet, är sedan länge förlorad i tiden av blod, död och ära. Trots att de tre söker efter ett tecken på fred, finns det en ondska med en agenda att bevara denna blodslust och ”vi-och-dem”-tänk; inte helt olik nutida politik.

Nog om historia – nu till det roliga. När spelet väl har startat, får du frågan om vilken fraktion du själv vill strida för. Detta påverkar dock inte vilka hjältar du kan välja att spela med i berättelsen eller online. Varje fraktion kommer med fyra olika klasser med egna benämningar, som har sina olika för och nackdelar.

Stridssystemets utformning känns aningen förvirrade under de första timmarna av spelet. I detta spel straffas du om du inte håller huvudet kallt. Att frenetiskt trycka på attack-knappen för att hinna före motståndaren kommer du snabbt inse är omöjligt. Du förlorar både uthållighet och kommer troligen missa eller bli brutalt nedhuggen om och om igen.

Hoppsan, jag glömde parera och tänkte inte riktigt på min uthållighet…

For Honor kräver taktiska beslut, tålamod och kunskap i karaktären du har valt men även någorlunda kunskap om karaktärerna du möter. Det kan tänkas överväldigande, men du får ganska snabbt någorlunda koll på grunderna i de olika rörelsemoment och attacker som de olika hjältarna kan utföra. Men vill du bli mäktigast och bäst, är det bara att sätta sig ned, plugga och duellera mot och med varje hjälte.

Spelet erbjuder ett spännande berättelseläge där du får följa varje fraktions egen berättelse och perspektiv, men även ett mycket adrenalinpumpande flerspelarläge. Jag känner mig som en problemfri ungdom i målbrottet när jag i chatten pratar med mina vänner samtidigt som vi våldsamt fäller fiende efter fiende och erövrar slagfältet i spelläget ”Dominion”.

Dominion liknar Battlefield-seriens klassiska ”Conquest”, och handlar om att erövra territorium och behålla dessa över tiden, men den smutsigt vackra medeltiden gör dock spelupplevelsen unik. Dominion spelas bäst i onlineläget där du och tre medkämpar slåss mot fyra andra spelare som har samma mål som du; att döda, erövra och framförallt att inte dödas själva. Du kan även få hjälp att återupplivas av dina lagkamrater och därigenom slippa starta långt bort från striden.

Tungt riddarsvärd mot lätt samurajsvärd – hur ska detta gå?

”Elimination” är läget där dina handlingar spelar mest roll. I detta läge möter ditt lag fyra andra spelare i en match om bäst av fem rundor, men här återupplivas ingen; den spelare som sist står på benen, vinner matchen. Detta ger en spännande tanke av att varje strid spelar roll. Om du möts av två samurajer, är det verkligen smart att stå fast och försöka överleva, eller ska du backa och ansluta dig med dina kamrater för att strida tillsammans? Detta är för mig ett läge där girigheten får vänta och hjärnan får jobba. Jag fantiserar alltid att det är jag som står där med svärdet. Skulle jag verkligen rusa in i någonting som får mig dödad, eller skulle jag vara mer försiktig och tänka till på vilket drag som är det bästa?

Ja, du kan beordra katapulter att krossa ett halvt slagfält med bomber och granater.

For Honor är ett väldigt roligt och utmanande spel som skiljer sig från andra, liknande titlar. Det har realistisk grafik och trovärdiga stridstekniker för de olika klasserna. Vapnens tyngd återspeglas även väldigt väl och på det sättet skiljer spelet sig från andra action-fyllda närstridsspel där alla vapen verkar lätta som frigolit. I For Honor har du aldrig övertaget utan måste konstant anpassa dig för att bli kungen av slagfältet – vilket jag anser är det absolut roligaste.

For Honor kan jag rekommendera till de flesta, då det finns så mycket att göra både online och enskilt, beroende på vad som eftersöks. Det finns godbitar för alla spelare som gillar medeltida slakt, inbördeskrig, missförstånd, hat, och hjältedåd. Tack och bock, Ubisoft, detta har ni lyckats med.

Kommentera