Recension: Far from Noise [PS4]

En människa i en bil som håller på att tippa över kanten till ett stup. Havets böljande och brusande långt där nere. Inte en människa i syne som kan hjälpa till. Dags att börja tänka logiskt och inte låta paniken ta överhanden. Djupa andetag, försiktiga rörelser.

Det ser ut som att bilen kan tippa över och rasa ned när som helst, oddsen för överlevnad är i princip noll. Vad händer i en människas hjärna i en sådan situation? Vad skulle du göra? Jag beslutar mig snart för att låta huvudpersonen i Far from Noise ta det lugnt. Andas med djupa och försiktiga andetag.

Vilken vacker natt vi har fått uppleva tillsammans, min vän!

Vilken vacker natt vi har fått uppleva tillsammans, min vän!

Det kommer ingen till undsättning, det står klart ganska omgående. Det finns inte många människor i den här delen av landsbygden, något som min karaktär tagit i beaktande då hon ville ha en stund för sig själv. Hon behövde tänka över sitt liv och komma fram till vad som är viktigt i livet. Men så händer detta.

Mörkret börjar sänka sig och natten är i antågande. Bilen vägrar att starta och hoppet tynar långsamt bort. Plötsligt dyker det dock upp ett oväntat besök och en riktigt djup diskussion inleds. Fokus försvinner från den rådande situationen och sanningen börjar sakta att uppdagas.

I sin berättarteknik är Far from Noise ett bländande underverk. Spelet lyckas med att förmedla en av de djupaste upplevelser jag varit med om hittills. Inte ett ord har talats, scenen är den samma under hela spelomgången och det enda som rör sig i min vy är solen, några djur och en vindpust då och då. Att kunna förmedla en sådan här känsla endast genom långsamma animationer och textbubblor får mig fortfarande att känna mig alldeles häpen.

Efter ett tiotal minuter märker jag också vilken avslappnande effekt verket har på mig. En efter en skingras mina tankar om annat och jag befinner mig snart i en rofylld tillvaro, trots att min karaktärs liv hänger och dinglar på en skör tråd.

Det är en bit ned till vågorna. Jag vågar inte hoppas på att överleva...

Det är en bit ned till vågorna. Jag vågar knappt hoppas på att överleva…

När berättelsen tar slut känner jag mig helt tom inombords, samtidigt som jag har huvudet fullt av tankar och frågor. Vad betyder vi som människor egentligen – i alltings helhet? Spelar det någon roll vad vi gör med våra liv? Vad är meningen med livet egentligen? Finns det någon mening eller missar vi helt poängen när vi funderar på allt detta?

Jag kan inte annat än att helhjärtat rekommendera denna upplevelse, skapad av George Batchelor. Jag hoppas innerligt att titeln säljer tillräckligt väl så att vi får möjlighet att ta del av hans andra verk på PlayStation-plattformen. Om du har möjlighet att tillbringa några timmar på kanten av stupet, tror jag att du kommer att hålla med mig.

Kommentera