Recension: Dreamfall Chapters [PS4]

Ragnar Tørnquist är en av de främsta spelproducenterna som Norge har producerat och han har många års erfarenhet i den meriterade studion Funcom. Sedan några år tillbaka har han dock gått sin egen väg och bildat en egen studio, där han drog igång en Kickstarter-kampanj för att skapa en uppföljare till serien som var hans riktiga genombrott i branschen – The Longest Journey.

Resultatet blev Dreamfall Chapters, vilket är en episodisk fortsättning på Dreamfall: The Longest Journey. Till skillnad från PC-versionen som började lanseras redan 2014 får konsolspelare alla episoderna på ett bräde, vilket förstås är en skön bonus om du är lika otålig som jag.

Om du inte är bekant med serien sedan tidigare, utspelar sig berättelsen i två olika parallella världar. Den ena är en science fiction-dystopi med ett väletablerat storebrorssamhälle, och den andra är en fantasy-värld där rasmotsättningarna är en kokande kittel. Även om världarna är vitt skilda, finns det ett fåtal individer som kan resa mellan dem, och en av dessa är Zoë Castillo som är en av protagonisterna i Dreamfall Chapters.

En av de centrala punkterna i upplägget är att dina beslut påverkar händelserna i framtida situationer, och på denna front har utvecklarna i flera fall gjort ett riktigt bra jobb. Ett par av de större valen som jag gjorde resulterade i ganska omvälvande konsekvenser, vilket både skapar dramatik i berättelsen och en nyfikenhet om vad som skulle kunna hända om jag handlade annorlunda.

En cyberpunkdystopi blir ännu mer intressant när den kompletteras med galna marxister.

Dreamfall Chapters är som sagt en fortsättning på berättelsen i de förra spelen, på gott och ont. Å ena sidan finns det en rik bakgrundshistoria att fördjupa sig i, vilket märks ju längre jag kommer i spelet. Å andra sidan vilar det lite väl tungt på just tidigare händelser emellanåt, och vid ett tillfälle tvingas du till och med att återberätta sekvenser från tidigare spel i ett pussel. Det blir ju lite klurigt om du inte har spelat de tidigare verken. Det finns en kort summering i videoform, men den gör inte speciellt mycket i det stora hela om du inte har några förkunskaper.

Miljöerna är bitvis fantastiskt väldesignade, med tonvis av omväxling. I synnerhet är cyberpunk-framtiden härligt skildrad, med massor av högteknologiska lösningar blandat med kalla och avskalade omgivningar. De förtryckande stormtrupperna till poliser finns alltid i närheten oavsett var du befinner dig, och de bidrar väldigt mycket till den mörka tonen och det uppskruvade politiska läget.

Fantasydelen av spelet håller också hög klass, men har inte riktigt lika hög lägstanivå. Protagonisten Kian Alvane är inte lika intressant som Zoë, även om hans bakgrund som del av det förtryckande Azadi-folket skapar en intressant konflikt. Han blir nämligen tidigt i spelet rekryterad av motståndsrörelsen som kämpar för de magiska rasernas rättigheter, vilka är samma individer som han tidigare jobbade för att utrota.

Sjukt irriterande när det bara finns en stol kvar, och på den sitter ett spöke och jäklas.

Manuset är överlag riktigt välskrivet och erbjuder gott om politisk intrig, samt en hel del kommentarer som kan appliceras på vår vardag i verkligheten. Tyvärr håller inte alla röstskådespelare samma klass som replikerna, vilket gör att en del poänger missas, men de största karaktärerna fungerar oftast bra.

Trots att jag inte har någon större erfarenhet från de tidigare spelen bjöd Dreamfall Chapters på en riktigt intressant resa med rafflande skiften i berättelsen. Du kommer definitivt att ha en mer njutbar upplevelse om du känner till mer av bakgrunden. Jag upplevde vissa sekvenser som en aning haltande då jag stötte på personer som tidigare har varit tongivande. Jag hoppas dock på att få se mer av denna serie, då det finns så mycket mer att hämta från detta fantastiska koncept.

Kommentera