Recension: DiRT Rally [PS4]

DiRT-serien från brittiska Codemasters har en lång och framgångsrik historia bakom sig med rötterna i de gamla Colin McRae Rally-spelen. De har alltid representerat en detaljerad skildring av rallysporten både ur ett grafiskt perspektiv och rent spelmässigt, även om DiRT-spelen började röra sig mot en mer lättsmält upplevelse.

Med DiRT Rally går det dock inte att missförstå vad utvecklarna har velat uppnå. Det här är en renodlad simulator rakt igenom, och det är ett spel som inte kommer att hålla dig i handen när du behöver hjälp. Efter en lyckad lansering på PC förra året är det nu dags för PlayStation-fansen att få smaka på detta oförlåtande verk.

Karriärläget i spelet är det centrala spelläget och bjuder bland annat på de traditionella punkt-till-punkt-loppen där du försöker navigera allt från minimala asfaltssträckor i Monte Carlo till snöiga grusvägar i Värmland. Du ska förstås sikta på att få bästa tiden, men det hela är en lång avvägning om risktagande beroende på vilken position du befinner dig i och i vilket skick bilen är. Om du har en ledning från en tidigare sträcka kan det vara fördelaktigt att lätta lite på gasen för att lättare ta kurvorna, men samtidigt får du ju inte ta det alldeles för lugnt.

Allting går som smort på raksträckorna i alla fall...

Allting går som smort på raksträckorna i alla fall…

Det som gör rallysporten så spännande är ju schackspelet mellan sträckorna där du justerar inställningar och sköter reparationer. Eftersom du bara har begränsad tid att använda till reparationer betyder det att du ofta får ta svåra beslut om du råkade smälla till en olyckligt placerad sten eller det där trädet som till synes hoppade ut i körfältet. Det påverkar i hög grad bilens prestanda under nästkommande sträckor och därför även din slutposition. Du kan förstås bestämma dig för att lägga extra tid på reparationerna, men då får du finna dig i att få tidsstraff på din körtid.

Att ge sig in i DiRT Rally som nybörjare kan vara en väldigt skräckfylld upplevelse. I likhet med andra bilspel finns det en rad olika hjälpmedel att aktivera för att underlätta din körning, men även med allting påslaget är ribban ganska högt lagd. Det finns även en rad olika guider för hur bland annat understyrning och överstyrning fungerar och hur du ska resonera vid olika former av kurvtagning, men dessvärre är dessa inte interaktiva. Det hade underlättat en del om jag hade tillåtits nöta på de bitar jag inte riktigt bemästrar istället för att behöva träna på det under loppets gång.

De obligatoriska klättringssträckorna från Pikes Peak finns förstås med!

De obligatoriska klättringssträckorna från Pikes Peak finns förstås med!

Presentationsmässigt är spelet ett imponerande hantverk, med allt från detaljerade bilmodeller och trovärdigt ljud. Det är åtminstone så jag föreställer mig att det låter om jag skulle få för mig att trampa gasen i botten på alldeles för små grusvägar i en bil jag inte är kvalificerad att hantera. Det är dessutom imponerande att spelet lyckas hålla 60 stadiga bildrutor per sekund nästan hela tiden också, något vi inte har blivit bortskämda med denna konsolgeneration. Det gör oändligt mycket för inlevelsen och fartkänslan, och det gör även att kontrollerna känns tajtare.

För att få den optimala upplevelsen i spelet skulle jag rekommendera att använda en ratt istället för handkontroll, mest eftersom det mesta står och faller med den precision du har i kurvtagning. Jag körde förvisso med handkontroll, och det fungerar absolut, men det finns ett ganska tydligt tak för vad du kan uppnå utan den extra noggrannheten i kontrollerna.

Precis som i många andra utmanande spel är det ganska mycket hårt jobb i början innan du börjar se framsteg, men känslan av belöning när du tar hårnålarna perfekt istället för att landa på taket är påtaglig. Har du tålamodet och gillar en riktigt bra simulator är detta ett solklart köp, men bristen på riktig hjälp för nya spelare kan lätt avskräcka.

Kommentera