Recension: Dexed [PSVR]

Ninja Theory är spelstudion bakom bland annat Enslaved: Odyssey to the West och DmC: Devi May Cry till PlayStation 3. I väntan på det kommande Hellblade: Senua’s Sacrifice, passar den engelska studion på att överraska med en titel helt anpassad för PlayStation VR; en rälsskjutare.

Dexed hämtar väldigt mycket inspiration från klassikern Rez, som även det har fått en VR-utgåva i och med Rez Infinite (8/10), men visar sig väldigt snart vara ganska annorlunda, på ett bra sätt.

Även om spelet kan spelas utan Move-kontroller, väljer jag att använda mina lysande pinnar – de är ju inte precis utslitna. Till skillnad från inspirationskällans virtuella uppgradering, använder jag mitt headset för att se mig omkring istället för att sikta. Till en början har jag riktigt svårt att vänja mig vid denna variant, men efter ett tag förstår jag tjusningen i att sikta med mina båda kontroller.

Jag har två olika vapen; ett som skjuter eldklot och ett som avfyrar ismissiler. Målen som framträder på skärmen är antingen röda eller blå och symboliserar även de eld eller is. Det är ganska uppenbart från början att is bekämpas bäst med eld och de flammande fienderna kvävs med is. Så här långt är konceptet väldigt enkelt och känns nästan lite för basalt.

Stackars val, vad det måste klia!

Stackars val, vad det måste klia!

När jag påbörjar mina riktiga spelomgångar får jag dock snart erfara vad svårt det är för hjärnan att skilja på fiender och skicka rätt motmedel mot rätt mål, speciellt när tjugotalet motståndare dyker upp på skärmen och bildar komplexa mönster i sina blandningar. Ganska snart gör jag några fel och det är först nu som spelets genialitet visar sig.

Om jag råkar skjuta eld mot en eldfiende, agerar de nämligen aggressivt och kontrar omedelbart. Hjärnan skriker då att jag ska skicka is som motmedel men mina instinkter lurar mig tyvärr. Det finns nämligen ytterligare en funktion att memorera; att värja sig mot inkommande attacker med hjälp av en sköld som måste vara av samma element som fiendens avfyrade missil.

När jag sitter och analyserar spelet så här i efterhand, slås jag gång på gång av hur många smarta idéer som Ninja Theory har bakat in i upplevelsen. Jag måste konstant växla förhållningssätt till fiendeattacker och för att kompensera för mina tankevurpor eller missar. Redan nu ser jag hur spelupplevelsen kan mynna ut trevliga tävlingsmoment under spelkvällar, där deltagarna låter headsetet vandra mellan dem i en kamp om de högsta poängen.

OK, nu gäller det att tänka. Vilken hand skjuter eld?

OK, nu gäller det att tänka till ordentligt… Vilken hand skjuter eld?

Det finns tre olika svårighetsgrader där den lättaste innebär att du inte tar någon skada och där den svåraste kräver total fokus samt ett zen-liknande tillstånd för att nå höga poäng, eller överleva alls för den delen.

Själva spelet är avslutat och klart inom loppet av någon timme, beroende på vilken svårighetsgrad som valts, men även efter att ha klarat slutbossen kräver mitt sinne mycket mer av upplevelsen. Jag vill försöka bli ännu bättre och analyserar därför mina brister under spelomgången för att försöka finslipa färdigheterna.

Skulle du mot förmodan inte känna dig mätt efter att ha sopat banan med alla svårighetsgrader och uppnått poäng som dina PSN-vänner inte har en chans att närma sig, finns såklart andra spellägen att utforska. Arkadläget är den virtuella världens ändlösa läge, där du får kämpa mot eld och is så länge du kan, något som är riktigt utmanande på de högre svårighetsgraderna.

I och med Dexed, visar Ninja Theory att de inte bara bemästrar intressanta äventyr i fantastiska miljöer, utan även VR-skjutare levererade i en lagom psykedelisk förpackning, blandat med rejäla utmaningar för hjärnan och koordinationsförmågan.

Kommentera