Recension: Deadpool [PS4]

Deadpool är kanske inte det spel som alla hade förväntat sig att få en nyversion av, men jag gissar på att nästa års filmsläpp med denna udda Marvel-karaktär i huvudrollen har en del med detta beslut att göra. Spelet som släpptes 2013 fick ett relativt ljummet mottagande och försvann ganska fort i sommartorkan.

Upplägget för spelet är passande nog väldigt meta och bryter inte bara ner fjärde väggen, utan demolerar den och alla andra väggar med en gigantisk bulldozer. Det är alltid en fin balansgång att gå mellan fyndighet och fånighet, men faktum är att detta verk faktiskt landar på rätt sida av linjen i de flesta fall.

Spelet börjar med att Deadpool diskuterar utvecklandet av ett Deadpool-spel med utvecklarna High Moon Studios, och det är förstås inte populärt att producenten använder sig av termer som ”budget” och ”manus”. Han tar saken i egna händer och försöker skapa ett så bombastiskt äventyr som möjligt och det involverar att se till att Mister Sinister får ta emot några käftsmällar.

Som vanligt går saker och ting sällan enligt planerna, mest eftersom Deadpool vägrar följa order och har en total oförmåga att samarbeta med andra. Hans syn på logiskt hanterande av situationer är minst sagt problematisk, vilket gång på gång leder till dråpliga sekvenser men som ändå på något vis lyckas lösa sig. Dock med en hel del extra förstörelse.

Spelet i sig är ett actionspel i stil med Devil May Cry där du avverkar fiender med hjälp av svärd och diverse skjutvapen, men en viktig skillnad är att det inte är lika höga krav på perfekt tajming. Som brukligt finns det ett gäng olika färdigheter att uppgradera med hjälp av de erfarenhetspoäng du får från lyckade strider. Allt från extra skada till att en bibehållen attackkombination fyller på din hälsa är oerhört välkommet framåt slutet i spelet.

Deadpool är en karaktär som man antingen älskar eller hatar. Hans humor är en blandning mellan bitande satir och hormonstinn tonårshumor, och det är inte något som tilltalar alla. Manuset i spelet håller en ganska jämn kvalitet och bjöd mig på en hel del skratt, mycket på grund av Nolan Norths ypperliga tolkning av Deadpool. Han besitter verkligen den tajming som krävs inom komedi och lyckas leverera vid flera tillfällen.

Jag anar en tryckt stämning mellan Deadpool och Wolverine.

Rent tekniskt har inte mycket skett i denna uppgradering från PS3 till PS4. Spelet ser inte på något vis hemskt ut, men det är tydligt att det inte är utvecklat för PS4-plattformen ursprungligen. Styrningen är fortfarande lite kantig vilket komplicerar en del plattformsekvenser, men lyckligtvis finns det inte speciellt många sådana. Värre är det med kameran, som i många fall är den svåraste fienden i spelet. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag missade en kontring eftersom jag inte såg alla fiender, och med tanke på att jag är van vid den bristfälliga kameran i Souls-spelen säger det en hel del.

Deadpool är ett spel som är oväntat bra på många punkter. Det är ett kompetent actionspel som hanterar källmaterialet på ett bitvis riktigt bra sätt, och det är inte många spel som lyckas leverera när det gäller humor. Som jag nämnde tidigare kommer inte berättelsen och skämten klicka hos alla, men om du är en fan av Deadpool är detta definitivt värt en närmare titt. Har du redan spelat PS3-versionen kan du däremot hoppa över denna nyversion eftersom den inte erbjuder några direkta nyheter.