Recension: Darknet [PSVR]

På kvällar, nätter och under våra arbetsdagar jobbar de ökända hackarna för att komma över hemlig information, kreditkortsuppgifter och annan viktig information. De använder allt de hittar för att tillfredsställa personliga mål eller sådana som är uppsatta av de hemliga, celldelade grupper som de tillhör.

Jag är en av dessa skuggvarelser. Jag har tillbringat år i den virtuella cyberrymden för att hitta hemligheter, glömda luckor i försvar och enkla vägar in genom uråldriga brandväggar. Jag bryr mig inte om vems pengar jag stjäl eller vilket slags data jag återförsäljer. För mig är valuta endast nummer i ett ständigt växande kalkylblad, information är bara ett paket mjölk som jag ger till den som betalar mest. Jag är din mardröm; en person som knappt finns, en individ som raderar din personlighet till förmån för frihet. Jag har spelat Darknet.

Tanken bakom detta spel är att jag, som du kanske har märkt, axlar rollen av en hackare på elitnivå som står långt över personkänsligt data eller företagshemligheter. Målet är oklart från början, men det är ändå tydligt att pengar spelar en betydande del i arbetet som jag utför. För varje litet datapaket jag lyckas infiltrera och ladda ned, tjänar jag pengar; resurser som krävs för att komma vidare och så småningom bli ännu mäktigare.

Mitt första uppdrag består i att lära mig grunderna i hackarens värld för att kunna infiltrera nätverk av olika slag. Målet är alltid att nå nätverkets absoluta mittpunkt, där den åtråvärda informationen häckar.

Arsenalen är inte stor, men effektiv. Speciellt mot sårbara nätverk!

Arsenalen är inte stor, men effektiv. Speciellt mot sårbara nätverk!

Resan till nätverkets mittpunkt börjar med att noggrant observera omgivningen och de mest sårbara accesspunkterna. Så fort jag har lokaliserat ett lämpligt offer och påbörjat mitt intrång i infrastrukturen börjar en klocka att räkna ned, och tiden är knapp innan jag blir upptäckt. Till skillnad från verkligheten, tar det i Darknet endast cirka 30 minuter innan mitt försök uppmärksammas; något som i normala fall kan dröja månader.

I min arsenal av hackerverktyg återfinns virus, maskar, hydraprogram och möjligheter att utnyttja systemens svagheter. Varje verktyg fyller sin unika funktion där nyttjandet sträcker sig från att automatiskt ta över oskyddade noder till att försvaga hårt försvarade delar av nätverket.

Själva spelplanen i mina uppdrag vill jag likna vid en omvänd version av datorklassikern Minröj. Det finns knutpunkter utsträckta över hela spelplanen där jag använder mina virusprogram för att föröka sig och slutligen nå kärnan. Självklart finns det mängder av hinder i form av säkerhetsprogram, brandväggar och avlyssningspunkter där det gäller att noggrant planera vart viruset ska planteras samt att förutspå vägen det kommer att ta till målet.

Under min första spelomgång finner jag det svårt att ha koll på vad som ska hända, hur många virus som ska aktiveras samtidigt och vart de strävar. Jag finner dock att min hjärna snabbt anpassar sig efter mönstret som spelplanen förmedlar, samt hur jag ska räkna för att uppnå optimal spridning av min elakartade kod.

Det är en bit kvar till kärnan, men mina virus och maskar klarar det galant

Det är en bit kvar till kärnan, men mina virus och maskar klarar det galant

Ganska snart känner jag att jag har kontroll över situationen och tar mig modigt an statliga nätverk, varvat med privatägda företagsnät. Jag känner mig oerhört mäktig och inom kort har jag tjänat alldeles för mycket pengar; flera miljarder faktiskt.

I skrivande stund har jag erövrat mängder av data och infiltrerat både stora och små, enkla och svåra nätverk. Jag känner mig som en riktig hacker emellanåt och kan inte låta bli utan att fundera på vad för slags information jag stjäl för att sedan sälja vidare. Aningen skrämd över hur enkelt det är att bagatellisera innebörden av hemligheter och personlig information, tar jag av mig mitt PlayStation VR och samlar tankarna.

Darknet är definitivt inte ett spel som nödvändigtvis måste presenteras i en virtuell verklighet, det står fullständigt klart för mig. Däremot är det uppenbart att känslan av cybervärlden förstärks otroligt mycket när jag tar på mig mitt headset och isolerar mig från omvärlden. När data, valuta och information presenteras i formen som erbjuds i spelet, är det enkelt att gå över gränsen och tappa kontakten med verkligheten.

Kommentera