Recension: Dark Souls II: Scholar of the First Sin [PS4]

Trenden med nysläpp av spel från förra generationens konsoler fortsätter, och denna gång är det dags för From Softwares Dark Souls II (9/10) som vi tidigare recenserat till PlayStation 3. Denna nyversion är dock inte bara en grafisk putsning, utan innehåller en hel del godis även för veteraner.

Dark Souls II: Scholar of the First Sin bakar ihop grundspelet och alla de tre expansioner som har släppts, men spännande nog har de även justerat fiendepositioner och var du hittar många föremål. Med tanke på hur stor del av upplevelsen själva utforskningen är i Souls-spelen gjorde detta mig oerhört nyfiken.

Grundupplägget i spelet är att odöda människor i Drangleic bär på en förbannelse, och i sökandet på ett botemedel har de börjat tappa kontakten med sin mänsklighet mer och mer. Jakten på botemedlet sägs vara kopplat till att samla kraftfulla själar, och dessa är förstås kopplade till kraftfulla fiender. Ju längre du kommer desto klarare blir den övergripande berättelsen, men därmed inte sagt att det någonsin blir som korvspad. Det är trots allt From Softwares ökänt luddiga berättarstil vi talar om.

Den största och tydligaste förändringen som har skett i jämförelse med PS3-versionen är att upplösningen är 1080p och bildfrekvensen rullar på i mestadels stabila 60 rutor per sekund. Detta tillsammans med betydligt kortare laddningstider gör att det är en mycket mer behaglig spelupplevelse ur detta perspektiv.

DS23[1]

Förbannelser i all ära, men måste det alltid finnas så många spindlar involverat?

Eftersom jag redan gjort åtskilliga resor genom spelvärlden Drangleic tänkte jag mig att jag skulle springa igenom spelet ett varv till, men det visar sig att de markanta förändringar From Software gjort i placeringen av fiender kastade omkull mina planer i flera av områdena. Gamla taktiker för att snabbt ta sig igenom miljön fungerar inte alltid längre och jag fick genast vara mer på min vakt igen. Bossarna är dock generellt sett oförändrade.

Allt är dock inte balanserat för att bli svårare, det finns en del förenklingar också. I Lost Bastille finns det till exempel en nyckel som används i samband med en av de större bossarna, och denna var förr dold i en kista bakom en annan boss som befinner sig i ett hemligt område som inte är helt uppenbart att hitta. Detta kompenseras dock senare genom att Iron Keep är jäkligare än någonsin förr.

De grafiska förbättringarna i denna nyversion är inte omfattande, men ljussättningen är definitivt bättre. Det är inte i nivå med de omtalade skrytbilderna som visades innan spelet släpptes och som sedan ledde till den omfattande debatten om den visuella nedgraderingen i den produkt vi sedan fick, men den är betydligt mer effektfull än förr.

DSII-Scholar-of-the-First-Sin-Three[1]

Du fanns inte här i min förra genomspelning!

I sin helhet bjuder Dark Souls II: Scholar of the First Sin på otroligt mycket innehåll. Grundspelet har massvis med intressanta områden att utforska och bossar att bekämpa, men den riktiga behållningen kommer genom de lysande expansionerna. I synnerhet Crown of the Old Iron King-expansionen bjuder på fantastiskt designade miljöer och några av spelets absolut mest spännande bataljer.

Det ska tilläggas att Scholar of the First Sin finns även tillgängligt på PlayStation 3, men då får du nöja dig med de nya positionerna på motståndarna eftersom den gamla trotjänaren inte riktigt är skapt för de nya grafiska effekterna.

Om du ännu inte har slagit till på Dark Souls II är det definitivt läge nu men det blir lite svårare att rekommendera om du redan har spelet till PS3, speciellt om du har köpt expansionerna också. För min egen del har förändringarna i fiendepositioner varit en tillräckligt spännande nyhet för att få mig att bli taggad nog att spela ett varv till, men det hela beror mycket på hur fanatisk Souls-fan du är.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.