Recension: Danganronpa 1•2 Reload [PS4]

Genren visuella romaner är riktigt stor i Japan och vanligtvis bjuds spelaren på väldigt mycket text, några få vägval och väldigt lite interaktion. I samlingen Danganronpa 1•2 Reload får du två spel som rättar till det där med interaktionen utan att för den delen skära i berättelsen. Spelen i samlingen är Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10) och Danganronpa 2: Goodbye Despair (8/10), vilka gavs ut i Europa till PlayStation Vita under 2014.

Spelen har olika huvudpersoner och kan egentligen spelas fristående, men det finns självklart en hel del likheter och seriens skurk är även gemensam i båda titlarna. Premissen är att en skolklass med elever som är ultimata inom något område hålls fångna och en sadistisk svart-vit nallebjörn vid namn Monokuma sätter reglerna för vad som ska hända. Denna maskot är en av de mest minnesvärda spelskurkarna jag stött på, och hans dialoger leder både till skratt och tappade hakor. För att Monokuma ska släppa en elev måste denne begå ett mord utan att bli upptäckt; en minst sagt ångestladdad resa påbörjas.

Spelmekaniken i serien kan delas upp i tre huvudsakliga moment; fritid, mordutredningar och rättegångar. Under fritiden kan du prata med klasskamraterna och försöka bli vän med dem. Lyckas du bygga starka band låser du upp färdigheter du kan använda under rättegångarna, och samtidigt får du veta mer om dem. Det finns också ett omfattande presentsystem som hjälper dig öka de sociala länkarna.

Dina klasskamrater har alla hemligheter de bär på, och majoriteten är starka personligheter vars utforskning är en central del av spelupplevelsen. Mängden dialog och karaktärernas djup är en mycket stor behållning i spelet, och är en av de starkast bidragande faktorerna till hur bra det blir i slutänden.

Udda utseende och stark personlighet är ett genomgående tema.

Eleverna är desperata och det dröjer inte länge innan ett mord begås. När detta har skett börjar anklagelserna hagla tätt och diskussionerna mynnar ut i en utredning. Dessa spelmoment spelas som små peka-och-klicka-äventyr där du måste hitta ledtrådar om hur mordet skett och motiv för vem som utfört det. Gåtorna är otroligt väldesignade och jag kan ärligt säga att jag inte lyckades gissa vem mördaren var innan jag började koppla ihop ledtrådarna i samband med undersökningen en enda gång.

Utredningen mynnar ut i en rättegång, och här kommer spelens akilleshäl i min mening. En stor del av rättegången är minispel där du med hjälp av en markör ska skjuta bort felaktiga alternativ eller välja rätt ledtråd, och för mig känns dessa moment både malplacerade och dåligt designade. Med det sagt finns även ett av de roligaste momenten under rättegången; då mordförfarandet ska beskrivas med hjälp av en seriestripp där du måste sätta händelserna i rätt ordning. Jag hade hellre sett fler minispel av den typen, än att blanda in ett dåligt skjutmoment. Rättegången mynnar ut i en omröstning där den dömde avrättas på ett fantasifullt sätt och Monokuma avslöjar om det verkligen var gärningsmannen som har avrättats.

Två klasskompisar att språka med

I den andra delen finns några ytterligare spelmoment som att föda upp virtuella husdjur, där det hela får mig att tänka på tamagotchi med den stora skillnaden att dina djur i Danganronpa inte dör av svält, utan istället för att du glömmer att städa bort deras bajs.

Danganronpa 1•2 Reload är en prisvärd samling av två otroligt bra spel, och anledningen till åttan i betyg är minispelen i rättegångarna samt att jag föredrar visuella romaner på resande fot. Av någon anledning är det lättare för mig att spela den här typen av spel på tåget än att ligga på soffan och läsa långa haranger med text. Portningarna till PlayStation 4 är klanderfria och spelen både ser bra ut och låter fantastiskt. Gillar du skruvad japansk humor och kluriga mordäventyr med både överraskningar och övervåld, är våren räddad.

Kommentera