Recension: Criminal Girls 2: Party Favors [Vita]

När någon nämner orden ”klassiskt JRPG”, vänder säkert många tankarna till tidiga Final Fantasy, Mana-serien eller kanske till och med Shining Soul. Faktum är att jag personligen föredrar dessa, i grund och botten, simpla upplevelser där framgång nås genom upprepning och lärdom till perfektion. Det finns något rent och lockande i devisen att nötande skapar styrka; en befriande känsla att återvända till svåra nivåer för att fullständigt krossa motståndet med nya färdigheter, och med nyvunnen styrka.

Criminal Girls: Invite Only (7/10) fick tyvärr oförtjänt mycket kritik på grund av dess knepiga och snedvridna system att öka protagonisternas nivåer och färdigheter. För att entusiasmera tjejerna som hamnat i helvetet, krävdes straffande och förnedrande åtgärder innan de utvecklades och släppte lös sina nya förmågor. Någonstans glömdes det bort att nämna den genuina spelglädjen och de fantastiskt trevliga rollspelsmekanikerna som föregångaren erbjöd.

I Criminal Girls 2: Party Favors återvänder jag snabbt i samma roll som den förra titeln; jag är en fångvaktare, eller en reformator åt förtappade själar. Mitt uppdrag består i att se till att sju människor tar sig bort från helvetet, genom skärselden och kan lära sig av sina synder. Tydligen är en del av dem förflyttade till den värsta ytterligheten av straff innan de utfört sina synder, men för allas bästa kan ingen hänsyn tas till detta; allihop måste hitta hem, alla måste återfå friheten.

Om du har spelat det första spelet i serien, kommer du att känna igen dig omedelbart eftersom många av idéerna och koncepten är identiska. Faktum är att jag till en början är en smula besviken över bristen av inspiration, men så småningom växer dock spelet och jag nickar uppskattande inför varje ny mekanik som införs. En av de sju hjältinnorna visar sig dessutom vara något som ingen någonsin hade kunnat tänka sig!

Coaching? Strunt samma, jag har ett ENORMT SVÄRD JU!

Coaching? Strunt samma, jag har ett ENORMT SVÄRD JU!

En av nyheterna är systemet för coaching, där du antingen delar ut beröm eller försöker få hjältinnorna att bli bättre i strid på annat sätt. Varje karaktär har sina egna egenskaper och tar emot komplimanger eller utskällningar på olika sätt; i striderna är det därför extremt viktigt att vara noggrann med vad som sägs eller vilka personligheter som är aktiva.

Varje uppgradering du väljer för dina karaktärer förändrar dessutom beteendet hos dem, något som gör att du hela tiden måste tänka på vilka som ingår i den primära stridsgruppen och hur du uppgraderar deras färdigheter. Vid varje nivå måste du väga attack mot försvar, eller i Criminal Girls värld; S mot M – jag vet, inte speciellt subtilt.

När jag ändå är inne på det smått pinsamma i Criminal Girls 2, måste jag beskriva minispelen när det kommer till uppgraderingarna. Borta är den klumpigt inkladdade, rosa dimman; istället får jag se allt som tidigare censurerats. Faktum är dock att det vare sig är stötande eller obekvämt, även om tjejerna poserar i mer eller mindre konstiga ställningar samt behöver motta en del sjuka upplevelser.

En vanlig situation i de mörkaste av fängelsehålor...

En vanlig situation i de mörkaste av fängelsehålor…

I den västeuropeiska censuren har man denna gång valt att eliminera ljuden som protagonisterna släpper ifrån sig när de manas vidare i sin utveckling. Personligen tycker jag fortfarande att hela konceptet är löjligt och vill mest få det överstökat för att mina hjältinnor ska klara sig bättre i strid. Jag bryr mig inte om rosa dimma eller tystlåtna kvinnor; jag spelar Criminal Girls 2 av en enda anledning och det är framgång!

Uppföljaren till förra årets mest kontroversiella japanska titel är sammanfattningsvis inget annat än rent fantastisk. Åtminstone om man kan uppskatta samma, långsamma utveckling som till exempel skedde mellan Final Fantasy II och Final Fantasy III på den tiden då det begav sig. Som spelare erbjuds du en exponentiell utveckling av ett vinnande koncept där den vinnande formeln inte ändras, utan snarare förädlas.

Tack vare den gradvisa ökningen i taktiskt spelande, kombinerat med något tuffare motstånd och en lagom annorlunda berättelse, lyckas Criminal Girls 2: Party Favors faktiskt leverera samma stabila grund som sin föregångare men även lägga till nya komponenter som både känns relevanta, samtidigt som de är efterlängtade.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.