Recension: Crash Team Racing: Nitro-Fueled [PS4]

Crash Team Racing: Nitro-Fueled är en nytappning på kart racing-pärlan Crash Team Racing från 1999. Vid tiden då originalet släpptes hade karaktären Crash seglat upp på plattformsspelens gräddhylla efter att utvecklarna Naughty Dog släppt en rad stabila titlar med honom i huvudrollen.

Crash var något av en husgud för mig under mitt tidiga spelintresse och därför gick även det ursprungliga CTR varmt på mitt Playstation när det kom. På många vis är det nu därför ett kärt återseende när jag startar upp CTR: Nitro-Fueled och börjar orientera mig i menyerna.

Som väntat har innehållet i den här versionen utökats med både onlineläge och annat spännande för att modernisera upplevelsen lite. Jag imponeras över hur välpolerade de gamla banorna har blivit samtidigt som jag flinar lite över att jag, 20 år efter originalsläppet, fortfarande kommer ihåg så gott som alla genvägar.

Vem bestämde att vi skulle köra i en fabrik?!

Vad som däremot förvånar mig är hur mycket svårare det här känns. Redan på första världen får jag spela om en av banorna säkert 6-7 gånger, trots att jag spelar på normal svårighetsgrad. För att ha en chans att komma på förstaplats gäller det att så ofta man kan använda sig av turbofunktionen som går att aktivera när man sladdar. Det är inte helt lätt då den kräver en välberäknad sväng och en serie precisa knapptryck när tajmingen är rätt. Det är en svårbemästrad teknik, men väldigt tillfredsställande när man lyckas med den.

Likaså har spelet kvar de ursprungliga föremålen du kan plocka upp på banan och använda till din fördel under stridens hetta. Dessa är varierande och välbalanserade och kan dessutom få alternativa förmågor om de används när man har samlat på sig ett gäng med wumpafrukter som ligger utspridda på banorna. Likt Team Sonic Racing (8/10), som jag recenserade för några veckor sedan, ligger fokusen i CTR mer på din skicklighet som förare än att ha tur med föremålen du plockar upp, något som tydligt märks på banornas utformning.

Kurvor med omgärdande stup varvas med fällor och hinder som kräver snabba beslut. Med det sagt får man inte glömma de genialiskt designade genvägar som återfinns på så gott som varje bana. Dessa består allt som oftast av kurvor eller ramper som kräver millimeterskarp precision för att komma igenom, något som blir ett enormt risktagande då du hamnar rejält på efterkälken om du misslyckas. När man kan se en genväg helt öppet men inte vågar ta den när man kör förbi, då vet man att det är väl värt mödan om man lär sig hantera den.

Att lyckas ta bilder samtidigt som man kör borde vara värt en pallplats i sig.

Några år efter att det ursprungliga CTR släpptes och Naughty Dog hade lämnat över spakarna för Crash Bandicoot till andra utvecklare kom uppföljarna Crash Nitro Kart och Crash Tag Team Racing. Dessa blev inte lika kritikerrosade som det första spelet, men Beenox har tagit det smarta beslutet att inkludera karaktärer och banor från dessa i CTR: Nitro-Fueled för ytterligare innehåll, något som jag gillar skarpt.

Något som däremot inte faller mig i smaken är beslutet att inkludera mängder med kosmetiska saker till förarna. Att fordonet går att variera gör mig inget, men när spelseriens huvudskurkar drar förbi mig iklädda ballerinadräkter, kockmössor och superhjältekostymer känns det lite för flamsigt. Det har ingen stor betydelse för spelet i sig, men för mig avkaraktäriserar det figurerna och känns mest som en gimmick för att locka de allra yngsta spelarna.

Crash Team Racing: Nitro-Fueled är en välgjord nyversion på en välgjord klassiker och spelet förtjänar definitivt en pallplats inom sin genre. Oavsett om du spelar själv, online eller med goda vänner i soffan så har spelet något att erbjuda. Grafiken är fräsch, innehållet utökat och det gamla upplägget står sig bra. Det är kort sagt så här en återutgivning ska se ut.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.