Recension: Birthdays the Beginning [PS4]

Den japanske spelproducenten Yasuhiro Wada skapade det allra första Harvest Moon redan i mitten av 1990-talet; ett spel som blev startskottet för en av tidernas största serier av simulatorer. Nu är han tillbaka och går från simpelt bondliv till något mer storskaligt i Birthdays the Beginning.

Wadas vision i det här spelet är att spelaren ska agera Gud och skapa liv ända från tidens begynnelse till den civilisation vi är bekanta med idag. Med glädje tar tar jag mig an den ansvarsfulla uppgiften, men att alstra varelser bland flora och fauna kräver en guide och det får jag i form av en liten blå kub vid namn Navi.

Min medhjälpare berättar med ett irriterande läte, att världen är en kub. För att få varelser att uppenbara sig behöver jag anpassa min lilla sandlåda genom att utforma landskap, sjöar, berg och djupa hav som den blivande befolkningen ska kunna trivas i. Navi ger mig uppgifter och för att uppnå målen ska jag inte bara tänka på landskap, utan även luftfuktighet och temperatur. Det låter både simpelt och komplicerat på samma gång, men genom att hålla koll på de förhållanden min värld har i mätarna kan jag hålla mina kreationer i schack – åtminstone till en början.

Grillat kött är det bästa jag vet, sa Tyrannosaurus. Grillat??

Det känns riktigt fantastiskt i starten att få se mina första varelser uppenbara sig, allt från små plankton till de första fiskarna. Det svåra är att försöka uppfylla de krav Navi ställer för att jag ska utveckla mina skapelser och även hålla dom levande, för planetens hygrometer respektive termometer är svåra att balansera och ju längre fram i tiden jag befinner mig, desto svårare blir det.

När jag höjer eller sänker jordskorpan står tiden stilla, och med upphittade hjälpmedel kan jag öka eller reducera luftfuktigheten. När jag vill att spelet ska fortgå i realtid, zoomar jag ut kartan så att hela världen syns; här ser jag hur förändringarna sker, både till det bättre och sämre.

Tyvärr kan mina skapelser dö ut om förhållandena inte är gynnsamma, men samtidigt kan det vara bra om en art försvinner för att en annan ska få överleva och ta över. Jag tycker att det är riktigt kul när det utvecklas nya arter och växter kontinuerligt; samlarhjärtat i mig slår extra hårt när jag får läsa in en ny varelse till min journal. Tråkigt nog upplever jag lite fantasilöshet när jag upptäcker ett nytt djur i en alternativ färg snarare än en helt unik art.

Utseendemässigt är färgerna rena och tillsammans med den harmoniska musiken, är det en ljuvlig miljö där jag faktiskt kan koppla – stress existerar inte.

Avatarens styrning är väldigt krånglig och gör det svårt att sikta på den plats jag vill förändra, något som förvärras av den besvärliga kamerastyrningen. Jag kan ändra till ett förstapersonsperspektiv men då blir navigationen ännu knepigare än vanligt och känns kontraproduktiv för mig.

Undra hur mycket kubikliter vatten denna kub har egentligen?

Det finns även särskilda utmaningar där jag ska försöka få fram ett specifikt djur inom en begränsad tid; stimulerande uppgifter där jag måste tänka annorlunda och utmana mig själv.

Mitt största bekymmer med Birthdays the Beginning är att jag inte riktigt får tillräckligt med tid att njuta av en särskild djurskara innan spelet ger mig order att skapa nytt på en gång, jag hinner inte ens leka med dinosaurierna innan Navi beordrar att apor måste träda fram. Djuren gör dessutom inte mycket mer än traskar omkring på slätterna vilket får mig att bli uttråkad snabbt.

Jag gillar att skapa liv och att ändra världen efter eget tycke, men överraskningsmomenten är få och kortvariga, vilket gör att spelet inte ger mycket mervärde när jag är klar med kampanjen.

Kommentera