Recension: Aven Colony [PS4]

Aven Prime är en planet som på många sätt liknar vår egen; den har underbara oaser med prunkande växtlighet, karga öknar och iskalla snölandskap. Jag har fått i uppdrag att kolonisera denna nya värld, få samhällen att blomstra oavsett klimat och dessutom ta reda på om det finns andra livsformer som vi människor inte känner till ännu.

Till en början basar jag inte över något speciellt imponerande samhälle, utan istället en liten bas med ett fåtal ingenjörer, några solpaneler och möjligheten att expandera, upptäcka och frodas. Potentialen är enorm då det visar sig att det finns möjlighet att både skapa bondgårdar, gruvor, bostäder och rymdhamnar. Jag tror minsann att jag kommer trivas här eftersom jag anser att ett rymdäventyr börjar först efter att skeppet har landat.

I min förhandstest av Aven Colony, erkände jag med glädje att detta var titeln som fått mig att inse att stads- och samhällsbyggarspel minsann har en plats på konsol. Den viktiga precisionen som gör det enkelt att välja rätt resurser eller rätt enheter för att utföra uppgifter upplever jag som att den är på plats redan från början av spelet. Att sedan kontrollen av samhället känns intuitiv och snyggt implementerad gör att jag aldrig faller ur känslan av att inneha rollen som kommendör av min koloni.

Inte mycket till en bas, men det här är bara början!

Inte mycket till en bas, men det här är bara början!

I de första scenarierna välkomnar jag glatt mina olika uppdragsgivare som berättar hur jag ska bete mig för att överleva i de olika delarna av Aven Prime. Varje nytt uppdrag placerar mig i en ny miljö och ger mig helt annorlunda förutsättningar och mål än tidigare. Därför väljer jag till en början att lyssna noga på vad som berättas för mig och följer slaviskt de uppdrag jag tilldelas, något som visar sig vara ett bra sätt att nå framgång.

Ungefär i mitten av kampanjen, upplever jag dock att spelet håller mig lite väl mycket i handen och försöker leda mig rätt. Det som är så tillfredsställande i spel i denna genre är att jag får möjlighet att själv staka ut min väg till framgång. Därför känns det emellanåt som att småuppdragen blir en aning tjatiga och onödiga efter ett tag. Det är inte sällan som jag får belöningar för uppdrag som jag klarat av långt innan jag blivit tilldelad dem.

Djupet i spelet upplever jag dock som svindlande och helt otroligt väl genomtänkt. Hela tiden behöver jag hantera mitt pengaflöde och ställa det i kontrast till de resurser som behövs; en uppgift som växer exponentiellt med expansionen av mitt samhälle. Jag måste ta i beaktande att invånare som inte har ett arbete att gå till varje dag tenderar att bli deprimerade, att luftkvaliteten försämras för varje ny gruva jag anlägger och att de flesta enheter kräver resurser från andra enheter.

Nu börjar det likna något! Hoppas att jag har bunkrat tillräckligt med mat inför vintern...

Nu börjar det likna något! Hoppas att jag har bunkrat tillräckligt med mat inför vintern…

Ovanpå all denna planering och hantering, erbjuder Aven Colony dessutom en ganska intressant berättelse, vilken utspelar sig samtidigt som jag bygger, planerar och hanterar resurser. Det visar sig att planeten faktiskt är bebodd, eller åtminstone har varit bebodd en gång i tiden. Jag upptäcker utomjordiska artefakter, nya och skrämmande arter av varelser och till råga på allt, verkar det finnas en förrädare bland mina mänskliga medarbetare.

Ännu har jag inte nått berättelsens och spelets klimax, men det är inte långt kvar innan jag kan reda ut gåtorna som presenteras för mig löpande. Förutom att en del av karaktärerna är något stereotypa och att spelet ibland har problem med att berätta vad mina egentliga uppgifter är i varje scenario, känns varje nytt uppdrag som en frisk fläkt med en intressant historia att berätta.

Jag välkomnar Aven Colony till min samling av favoritspel där jag ofta tänker mig att spela 30 minuter, kanske en timme och sedan upptäcka mitt i natten att jag har spelat i fyra timmar, trots att jag redan har klarat uppdraget i fråga. Det är så lätt att förlora sig i denna titel att jag blir en smula rädd; exakt samma känsla hade jag med Dune 2, Civilization och Age of Empires. Aven Colony kan mycket väl vara titeln som ger stadsbyggarspelen en väg in i konsolernas värld.

Kommentera