Recension: Assassin’s Creed IV: Black Flag [PS4]

Långt innan släppet av Assassin’s Creed III visste utvecklaren Ubisoft Montreal att delen med skeppsstrider skulle bli ett populärt moment. Så pass att uppföljaren skulle ha sin grund kring det och den tidens vattenkultur – piratåldern.

Du som spelare får ta dig rollen som Edward Kenway när han har mördat en person med lönnmördarkläder som visade sig vara på väg till tempelriddare för att sälja en mystisk kub. Pengarna är hans enda drivmedel, men allt eftersom börjar han inse att det kanske finns saker som är viktigare än att plundra och mörda för att kunna bli rik.

Själva berättelsen inne i simulatorn Animus är inte lika bra som förra årets hämndtema, men där Kenway känns okarismatisk kliver nutiden fram med sin spännande förstapersonsvy. Det spelmekaniska blir inte mer varierat än att du ska hacka datorer, skanna QR-koder och tjuvlyssna. Fast det spelar inte så jättestor roll eftersom jag blir mycket nyfiken på hur de har gått vidare med en helt ny huvudperson.

Som de flesta vet är det dock simulatorn som står för en klar majoritet av speltiden, och det lämnar mig inte besviken. Kontrollen är lika tajt som tidigare och rent innehållsmässigt är Assassin’s Creed IV: Black Flag det överlägset största spelet i serien. Så pass stort att det också blir ett litet problem.

En mycket stor portion består nämligen av sjöslag och massvis med resande. Eftersom svårighetsgraden varierar kraftigt följer det med ett uppgraderingssystem som har lite olika krav. Grunden baseras självfallet på pengar, men utöver det behöver du metall, tyg, virke och ritningar – något som du endast får genom att delta i havsstrider och genom att hitta dolda skatter i havets djup eller genom att läsa av skattkartor.

Gänget och jag

Gänget och jag.

Eftersom upplägget på uppdragen ibland går ut på att du måste ha ett bra skepp tvingas du till att nöta så att ditt fartyg är tillräckligt stridsdugligt. Ifall du är duktig på att spela lär du ändå klara dig bra, trots ett varningsmeddelande som säger att ditt skepp bör uppgraderas innan minnet startar. Men då krävs det också att du har införskaffat åtminstone några saker. Ifall du tjurar och vägrar slösa pengar på skeppet kommer du dock att fastna ordentligt. Tack och lov kan du välja att avsluta minnet, för annars hade du fått börja om från början i klassisk rollspelsstil.

Nu när jag ändå gnäller kan jag passa på att ta upp om det andra problemet i spelet, nämligen dess fantasilösa flerspelarläge. Själva idén är fortfarande bra på pappret, men att ha så många spelare samtidigt gör hela grejen till en ospännande och en medioker spelupplevelse. Jag skulle hellre vilja se dueller eller tre stycken mot varandra. Tack och lov har de infört samarbetsläget Wolfpack, som går ut på att du och tre vänner ska samarbeta för att klara ett visst antal mål på tid.

Annars förstår jag inte hur det kan vara så att det inte finns något flerspelarläge för alla skeppstrider. Med tanke på hur kul jag har det ute på havet vore det enormt intressant att slåss mot mina vänners skepp i bästa Leviathan: Warships-stuk eller varför inte i samma vy som i kampanjen. Jag hoppas verkligen att detta är något som är en del av en kommande expansion, för som koncept låter det lika spännande som att… lönnmörda dina vänner.

I övrigt vill jag jämföra Assassin’s Creed IV: Black Flag med Assassin’s Creed: Brotherhood. Precis som då är det en uppföljare till vad som då var spelseriens absoluta höjdpunkt, fast mer finslipat och bjuder på lite mer innehåll. Den som tror att det blir en lika stor skillnad som mellan Revelations och Assassin’s Creed III kommer att bli mycket besvikna, utan se det här snarare som ett komplement för den som redan har betat av allt gott i trean. Piraterna bjuder inte på något revolutionerande, men det är fortfarande samma och trevliga grund som är ordentligt fylld med innehåll.

4 kommentarer
  1. DisOrd3r DisOrd3r
  2. Joakim Håkansson Joakim Håkansson
  3. gabeish gabeish
  4. Kristian Thörnblom

Kommentera