Recension: Animal Force [PSVR]

Animal Force är det första försöket att ta Tower Defense-genren till PlayStation VR (8/10) som jag känner till. Speltypen har alltid tilltalat mig ända sedan den moderniserades med kartorna Element Tower Defense och Gem Tower Defense till Warcraft III: Reign of Chaos år 2006. Jag har sedan dess hundratals timmar under bältet med spel som GemCraft och Plants vs Zombies.

Till mitt stora förtret visar det sig att Animal Force inte lever upp till mina kanske för högt ställda förväntningar.

Raketen påminner om en glasstrut späckad med skjutande djur istället för härliga sorbetkulor.

Premissen är enkel där utomjordingar har kommit för att kidnappa människor och jag ska förhindra att det sker. Jag kontrollerar en raket med en PlayStation Move-kontroll och använder djur med olika egenskaper för att bekämpa utomjordingarna. Till en början är det ett enkelt upplägg där jag endast har en panda som skjuter fienderna, vilka åker längs banor, ned mot markytan. Banorna ritas upp som trådar i tre dimensioner och jag kan antingen placera ut djuren eller låta dem sitta ovanpå raketen och flytta runt dem för hand.

Tyvärr börjar problemen hopa sig redan i grundkonceptet och jag hittar snabbt flera brister som jag stör mig på. Den mest uppenbara bristen är att spelet inte klarar av att förmedla en bra djupkänsla. Detta gör det otroligt svårt att placera mina djur på rätt avstånd från fienderna vilket resulterar i att de kolliderar när de ska skjuta och dör av en träff.

Vidare är kontrollen för att placera djur alldeles för trubbig där jag måste placera samtliga jag bär med mig på ett ställe för att sedan lyfta upp dem ett i taget för att kunna separera dem. Detta leder till att jag oftast får nöja mig med att vifta med raketen, eftersom jag inte hinner placera ut djuren separat som jag helst skulle vilja. Dessa två grundläggande problem förvärras av att banorna, som fienderna färdas längs, ändras under pågående nivåer och gör det svårt att omplacera mina vapen innan de går ett dystert öde till mötes.

Flerspelarläget Pose, där hjälmbäraren ska upptäcka spelaren som försöker härma de datorstyrda figurerna.

Grafik och ljud känns båda enkla, men jag drar på smilbanden då flera av djuren påminner mig om dockorna från den gamla barnserien Fablernas Värld och undrar om spelupplevelsen påverkats till det bättre om Bert-Åke Varg hade anlitats som berättarröst.

I kampanjläget låses nya djur upp i hög takt och alla har olika egenskaper precis som förväntat i Tower Defense-spel. Jag har snabbt tillgång till en noshörning som gör fienderna långsamma och en katt som ger sköldar till mina djur. Det finns ett uppgraderingssystem för varje djur och övergripande egenskaper som exempelvis hur många av djuren som kan sitta på raketen. Tyvärr finns det inget sätt att se hur mycket en uppgradering ger, och jag har därför ingen aning om huruvida det handlar om mer skada, snabbare skott eller större sköldar utan jag får uppgradera i blindo.

Förutom kampanjläget finns det även asymmetriska flerspelarlägen där en person spelar med VR-hjälmen och de andra spelar på TV:n med vanliga handkontroller. Det är fristående minispel och känns påklistrade, malplacerade och är tyvärr inte särskilt roliga.

Som du kanske gissat vid det här laget har jag inte särskilt mycket positivt att säga om Animal Force och varje spelsession känns mer som en börda än något jag ser fram emot. Detta är det sämsta av alla PlayStation VR-spel som jag har provat och jag kan bara rekommendera er läsare att spendera era surt förvärvade pengar på andra spel.