Recension: Amplitude [PS4]

Även om jag inte alls håller om det, finns det de som påstår att hela musikspelsgenren sjunger på sista versen. Kanske var det just därför Harmonix kände att de behövde ta hjälp av gräsrotsfinansiering via Kickstarter för att kunna sparka liv i en nyversion av deras kultförklarade musikspel Amplitude?

Ordet nyversion är dock en sanning med modifikation. Spelmekaniken är förvisso densamma; som enmansband drar du igång olika ljudslingor genom att spela ett par noter på valfritt instrument, därefter gäller det att hålla liv i så många instrument som möjligt genom att växla snabbt mellan dem resten av låten. Därefter tar likheterna slut.

Samtlig musik har nämligen bytts ut mot nyproducerade låtar speciellt framtagna för spelet. Det är andra toner nu när varierande musikstilar från artister som David Bowie, Pink och Run-DMC helt och hållet ersatts av ett renodlat electronica-soundtrack. Både variationen och igenkänningsfaktorn dyker ner till noll för mig, men de som älskar denna elektroniska genre anser nog att det är rena paradiset.

Det gäller att inte klampa i klaveret när du växlar mellan alla instrument.

Eftersom jag inte är speciellt förtjust i musikstilen, ville jag först skälla ut Harmonix efter noter när jag hörde vilken ton denna uppföljare skulle få. Ändå har jag väldigt kul när jag spelar, eftersom spelmekaniken är minst lika underhållande idag som för tolv år sedan. Dessutom är de flesta låtarna gjorda med en så extrem fingertoppskänsla, att till och med jag som inte uppskattar genren kan höra vad tjusningen i den är. Att de elektroniska rytmerna gifter sig perfekt med den neonljuspulserande inramningen och resulterar i en nästan hypnotisk upplevelse bidrar även det till att jag kan förstå musikvalet.

Det är svårt att inte jämföra spelet med det snarlika mästerverket Rock Band Blitz från 2012, som även det är utvecklat av Harmonix. Båda titlarna har näst intill identiskt upplägg, med skillnaden att Amplitude har lite mindre fokus på strategi men större tyngd på fingerfärdighet. Rock Band spelar dock i en helt annan konserthall när det kommer till variation och låtutbud, särskilt om du räknar in alla nedladdningsbara låtar. Amplitude känns då som ett ganska skralt skivalbum i jämförelse, där Blitz påminner om ett trevligt blandband eller – med tanke på dess gedigna bibliotek – mer rättvist bör liknas vid ett helt Spotify.”

I upptakten till Kickstarterkampanjens slut fick Harmonix stöd av en rad andra spelskapare som Insomniac Games och Markus ”Notch” Persson, vilka också bidragit till lite variation bland soundtrackets bonuslåtar.

Amplitude är ändå ett album väl värt att lyssna igenom ett par gånger. Det är riktigt kul att jaga mina vänners poängrekord, underhållande att kompa mina kompanjoner i det lokala samarbetsläget och utmanande att hänga med på noterna när jag når de riktigt stränga svårighetsgraderna.

Det lever dock långt ifrån upp till förväntningarna vi byggt upp sedan 2003, och är inte den nystart serien egentligen förtjänar. Efter att ha spelat igenom kampanjen på olika svårighetsnivåer och lyssnat på Freezepops Phantoms ett femtiotal gånger lägger jag albumet på hyllan och återgår till fantastiska Rock Band Blitz, som jag inte lär tröttna på förrän det också fått en nyversion.