Recension: Achtung! Chtulu Tactics [PS4]

För knappt 130 år sedan föddes Howard Philips Lovecraft i Provicence, Rhode Island. Han skrev under sin relativt korta livslängd (47 år) en rad dystra skräckhistorier med domedagstema som sedan har inspirerat diverse konstnärer till otaliga tolkningar av hans verk, alla mer eller mindre trogna originalmaterialet. Ofta blir det inte mer än ytliga kontaktpunkter med Lovecrafts mardrömspsykoser, till exempel att man sätter Chtulu i titeln och kryddar äventyret med dyster stämning, domedagskultister och oformliga tentakelmonster.

Men Auroch Digital har inte bara valt att russinplocka Lovecrafts kaka på monster. Det turbaserade strategi-elementet har de mer eller mindre snott rakt av från X-com. Upplägget med ockulta nazister är numera en egen sub-genre så där är det svårare att hitta exakt var de “inspirerats”, men Hellboy och Wolfenstein är två källor som ligger nära.

Det enda som är någorlunda eget är spelets “momentum”-mätare, där spelaren belönas för lyckade attacker med guldpilar, vilka nyttjas utöver spelarnas actionpoäng för att utföra specialattacker. De går att spendera en i taget eller flera i klump, men samlas ihop och används för hela gruppen. Upplägget gör att en karaktär som kanske vandrat för långt från gruppen kan överleva ett bakhåll eller dålig taktisk planering genom att bränna dessa extra momentum-poäng, på bekostnad att resterande grupp bara får använda sina egna AP.

Blockigt värre.

Spelets fyra hjältar är i grunden rätt lika varandra rent speltekniskt, men allt eftersom deras respektive specialfärdigheter uppgraderas går det att göra dem mer diversifierade och därigenom mer effektiva. Tyvärr blir de berättarmässigt inte mer intressanta ju längre jag spelar.

Bandesignen är även den rätt tråkig. X-coms grafik kan ibland upplevas som lite yxig och detaljlös, men där finns ändå tydligt flera olika ytor som läggs över den grundläggande strukturen. Här kan jag inte skilja banorna åt mer än i vissa små avseenden. Dessutom är grafiken av en sådan kvalitet som redan började se lite trött ut för ungefär tio år sedan. Spelet är Kickstartat i grunden och har gått ett varv på PC innan det portas till PS4 och tyvärr känns konsolversionen oinspirerad. Jag ser ingen anledning att spela det här på PS4 om man har tillgång till en PC.

Dessutom är banorna alldeles för långa, mestadels för att fienderna är så passiva. Ofta får man jaga sitt motstånd in i ett hörn av en bana. Jag har dött flera gånger med olika karaktärer och jag har läst på internet att det går att få dem kidnappade av fienderna, men jag har trots det aldrig känt mig stressad av att de skjuts ner. Dels för att det är så lätt att få upp dem i stridbart skick igen och dels för att de är så tråkiga att jag aldrig brytt mig om dem.

En slumpmässigt utlagd stock att ta skydd bakom, sicken tur!

Jag blev lite sugen att spela senaste expansionen av X-com 2 när jag spelade Achtung! Chtulu Tactics. Men annars väckte det inte många positiva känslor, tyvärr. Jag hade verkligen velat gilla det här spelet med dess Kickstarter-historia och passionerade utvecklare. Men ibland får man inse att även sympatiska människor kan leverera undermåliga upplevelser.

Auroch Digitals nedstrippade X-com-klon lyckas inte använda det breda bakgrundsmaterialet för att skapa en gripande story. Upprepande miljöer, långa uppdrag och bleka huvudkaraktärer gör Achtung! Chtulu Tactics till ett intressant koncept som aldrig riktigt möter sin potential.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.