Recension: Accel World VS. Sword Art Online [PS4]

Att sammanföra två japanska fiktiva verk i ett fullspäckat äventyrsspel låter våghalsigt, men det är precis vad speljätten Bandai Namco har presterat genom att para ihop anime-serierna Accel World och Sword Art Online. Resultatet är en fristående fortsättning på det sistnämnda, med titeln Accel World VS. Sword Art Online.

När jag börjar spela får jag följa de tre vännerna Kirito, Asuna och Yui när de njuter av en fin dag i spelvärlden Alfheim Online. Plötsligt börjar dock den unga Yui bete sig underligt och sätter i full fart av mot två mystiska främlingar. En strid mot den tappra Black Lotus utbryter, Yui blir fångad och inspärrad av den elaka Persona Vabel och hennes mörka krafter.

Lyckligtvis är Black Lotus en vänlig person och hon väljer att följa med de chockade féerna för att rädda deras vän, men de behöver samla ihop många kompanjoner för att fullfölja det långa uppdraget och lösa mysteriet om Persona Vabels motiv.

Jag springer eller flyger över de stora vyerna av Alfheim Onlines slätter och slåss kontinuerligt mot legioner av fiender längs vägen till uppdragens slutdestination. Black Lotus och hennes bekanta från Accel World är klädda i plåtdräkter och använder sig av högteknologiska attacker medan Kirtitos ensemble kör med klassisk magi och fäktas med svärd. Jag kan välja upp till tre olika karaktärer i mitt lag där de två datorstyrda lagkamraterna attackerar motståndarna på egen hand. Tyvärr brukar de dock ofta försvinna ur mitt sikte när jag behöver dem som mest.

Anfall!

Striderna är till en början riktigt simpla, vilket gör det lätt för mig att gå upp ett tjugotal nivåer på några minuter. Motståndet blir dock tuffare när jag kämpar mot de utmanande bossarna som tål mycket stryk och dessutom orsakar stor skada om jag inte är försiktig. Ibland skapar kameravinklarna problem och konsekvenserna blir att det blir svårt att träffa min motståndare. Det händer ofta att min karaktär åker på storstryk för att jag inte ser vad som händer på skärmen.

I fristaden finns en anteckningstavla där jag kan ta på mig olika sidouppdrag som ofta handlar om att besegra ett visst antal fiender. Trots den uppenbara flörten med online-spel, gillar jag att ta mig an dessa uppgifter då de ökar spelets livslängd.

Ett rollspel brukar ha en stor uppsättning av spelbara och igenkännliga protagonister men eftersom alla kommer från två separata varumärken, är det svårt för mig att komma ihåg de okarismatiska personernas namn även om det finns undantag. Streas fräcka humor är dock anmärkningsvärd och jag fnissar ofta i hennes serie av skolprogram där hon innehar huvudrollen tillsammans med sin uttråkade sparringpartner Kuroyukihime, Black Lotus verkliga namn.

Oftast förekommer det en intetsägande, långtråkig dialog mellan hjältarna och jag upplever röstskådespeleriet som horribelt dåligt.  Jag brukar vara förtjust i japansk tal i rollspel, men röstskådespelarnas gälla toner är mödosamma och mestadels låter insatserna överspelade. Jag tycker det är onödigt att precis varje tillgänglig person i besättningen ska yttra sig så fort en sekvens med prat uppenbarar sig i spelet. Lyckligtvis finns engelsk text och det går även att snabbspola förbi kommentarerna.

Tävlingen där vem som gör den argaste minen är olidligt spännande!

Jag tycker att Bandai Namcos hopslagning är ett okej äventyr med klassiska rollspelsinfluenser, vackra omgivningar och massor av tempofyllda strider även om det är linjärt och fullt av tydliga klichéer. Känner du till anime-serierna eller har spelat rollspelsadaptionen av Sword Art Online sedan tidigare, tror jag att du kommer att uppskatta spelet ännu mer. Det är väldigt tydligt att detta verk är skapat för de trogna anhängarna av dessa två världar.

Kommentera