Månadens fråga: Vilken TV-serie vill du se som spel?

Bakgrunden till frågan dök upp i en mailkonversation med redaktionen där de som har vuxit upp på 90-talet sett spel baserade på massor av deras barnprogram på TV, medan vi som vuxit upp på 80-talet har sett väldigt få. Jag vill ändå bredda frågan för att låta er fantasi skena fritt.

Kanske vill du gå bakåt i tiden och uppleva någon hårdkokt deckare som Kojak eller Hill Street Blues, eller någon härlig rymdserie som Doctor Who eller Star Trek? Eller varför inte en modern serie som Battlestar Galactica fylld med svåra moraliska val?

Beskriv också gärna hur spelet skulle se ut, då det finns serier som skulle fungera både som sidscrollande plattformsäventyr och djupa rollspel med massor av dialog.

Jesper vill se norsk crazyhumor

Bröderna Gaus, Roms och Brumund Dal.

Jag drömde mig tillbaka till min barndom och funderade på serier som Tårtan, Goliat och Doktor Snuggles, men 1982 sände SVT en norsk serie vid namn Bröderna Dal och Professor Drövels Hemlighet. Det gick som barnprogram, men jag har sett om det som vuxen och uppskattade det (minst) lika mycket nu. Det som karaktäriserade serien var dess crazy-humor där Monty Python känns som en stor inspirationskälla. Bara grundpremissen i serien att en upptäcktsresande försvunnit i de outforskade djunglerna runt Oslo får min fantasi att skena. Här introducerades jag också för konceptet med cliffhangers då varje avsnitt slutade med en fryst bild och exalterad berättarröst som vrålade och undrade vad som hände.

Som spel skulle det vara ett episodiskt peka-och-klickaäventyr, där jag tänker på spel som Sam & Max och Monkey Island som inspirationskällor. Manuset får gärna vara en kärleksfull tolkning av avsnitten där vi har vitt skilda miljöer som ett månlandskap, ett vampyrslott och pirattema.

Jerry vill se Telltale ta sig an Alf

Extra pälsbollar, önskade Alf när han beställde en galaktisk kattsmörgås.

En av de tv-serier jag skrattade hejdlöst åt var den lurvige utomjordingen Alf från Melmac, och alla hyss han ställde till det för familjen Tanner. Han hette egentligen Gordon Shumway och aptiten för katter överträffades endast av hans stora käft. Än idag tycker jag att Alfs träffsäkra imitation av Tom Cruise i Föräldrafritt är bland det bästa inom amerikansk komedi, där han använde en gurka som mikrofon.

Telltale Games har gjort många allvarliga spel där spelarens beslut banar en egen väg åt historien, och därför tror jag att deras koncept skulle fungera utmärkt i en välbekant värld inuti Tanners hus och omväxling förnöjer. Pricken över i:et vore att Paul Fusco skulle göra rösten åt Alf igen.

Anton längtar till ett politiskt kortspel

Järngänget i västra flygeln.

Aaron Sorkins Vita Huset är för mig en av tevehistoriens stora mästerverk. Det politiska spelet, den rappa dialogen, de felbara men ack så idealistiska samhällstjänarna. I en värld där en dokusåpastjärnor väljs till president längtar jag till en alternativ värld, när president Josiah Bartlet vandrar i korridorerna och förklarar komplicerad inrikespolitik i långa vackra tagningar.

Men Vita husets främsta styrka är inte politiken, utan berättelsen om hur du bygger ett team. Precis som i alla de otaliga kortsamlarspel som har sin guldålder just nu. Jag ser framför mig ett riktigt fräsigt duellspel med booster packs, specialattacker och lagom irriterande bakgrundsmusik.

Spelar du en passivt aggressiv argumentationsattack från Abigail Bartlet kontrar jag med en moraliskt överlägsen tirad från Toby Ziegler. Försöker du sänka mitt bostadsinitiativ med en avancerad kongressmanöver sätter jag in min ettrige vice stabschef Joshua Lyman, han ger +4 i utmattningskrigföring. Och går allt åt skogen tar jag till det säkraste trumfkortet i min arsenal – pressekreteraren Claudia Jean Cregg, lika fysiskt tafatt som politiskt sylvass.

What’s next?

Vilken TV-serie vill du se som spel?

Kommentera