Förhandstest: Octodad: Dadliest Catch [PS4]

Octodad: Dadliest Catch är ett kommande indiespel till PlayStation 4 som undflyr att definieras så gott det bara kan.

Men visst, jag kan väl försöka. Du spelar som Octodad – en bläckfisk som förklätt dig till en människa så pass framgångsrikt att du skaffat dig en människofamilj. Målet med din tillvaro är att klara av varje dag utan att din täckmantel avslöjas och att din tentakeldöljande förklädnad röjs. Och som tur är tänjer spelet något på gränserna för vad folk uppfattar som omänskligt beteende. För så länge du ikläder dig vanliga plagg och inte slår omkull alldeles för många saker med dina sugkoppsförsedda kroppsdelar kommer ingen att märka att du är ett ryggradslöst blötdjur.

Och tur är väl det, med tanke på att kontrollerna är helt vilda i och med att du kontrollerar Octodads armar och ben separat. Med ena spaken skjuter du alltså ut vad som ska föreställa hans högra ben, och sedan gäller det att matcha en liknande rörelse för hans vänsterben med den andra spaken. Det är som att försöka lära sig att gå på nytt, och om du spelat andra indie-klassiker som QWOP eller Surgeon Simulator 2013 förstår du kanske hur galet skrattretande det kan vara att försöka få grepp om något så enkelt som att gå. Utvecklarna Young Horses har i och för sig förenklat kontrollerna avsevärt jämfört med det gamla originalspelet från 2011 så att det faktiskt går att ta sig fram genom ett rum utan att falla omkull vid varje steg. Och det finns bara fördelar med detta, då resultatet blir en otroligt rolig spelupplevelse.

Octodads långa tentakler leder till långa, spretiga kliv genom rummet, och när jag växlar över till hans armtentakler med en enkel knapptryckning och ska börja plocka upp ett föremål från ett bord flyger allt annat innehåll åt alla håll och kanter. Jag välter krukväxter, raserar väggar och slår omkull klädhängare under min väg fram till altaret, då demoversionen går ut på att jag ska ta mig till mitt eget bröllop. Att hitta alla kläder jag behöver är ingen större bedrift, men det blir knepigare när jag måste gå ned för kyrkgången utan att röja min identitet som cephalopod för de inbjudna gästerna.

De börjar nämligen ana oråd när jag trampar på ett illa placerat bananskal och vurpar omkull framför dem och river ned ett ljus, och deras misstankar når riskabelt höga nivåer när jag tar ett tremeterskliv över en av kyrkraderna i hopp om att snabbt ta mig till min tilltänkta brud. Spelet har en misstankesmätare som fylls på i takt med att du beter dig ”omänskligt”, och om den slår över är spelet slut. Men som tur är hittar jag ringen och Octodad får därför äkta sin hustru med gud (och tiotalet stenkorkade människor) som vittne.

Octodad: Dadliest Catch är alltså ett slags fysikbaserat Katamari Damacy där din kropp är det största hindret, och svårigheten att genrebestämma spelet gör det bara mer intressant. Håll utkik efter Octodad och hans missöden när spelet släpps till PlayStation 4 (även med Move-stöd) under 2014.

Inga svar

Kommentera