Gamescom 2018: Sammanfattning av dag 3

Efter två fullsmockade dagar på Koelnmesse var det till slut dags för slutspurten, och vilken fenomenal dag det skulle visa sig att bli. Förmiddagen rivstartade direkt med en demo av Rage 2, som är ett samarbete mellan svenska Avalanche och den ikoniska studion id Software. Denna lite otippade uppföljare fångade mitt intresse med lite smått vansinnig action när det avtäcktes på E3, men det visade sig snabbt att trailrarna inte gjorde spelet rättvisa på något vis.

Inte nog med att spelet är snabbt och frenetiskt, det känns omedelbart naturligt att styra också. Det finns många funktioner att hålla reda på, och dessa kommer troligtvis att portioneras ut lite mer naturligt i det färdiga spelet, men det dröjde inte länge innan jag svepte runt som hagelgevärsutrustad dödsängel i den härligt skildrade postapokalypsen.

Rage 2 visade direkt att spelet kommer att fokusera på att låta spelaren ha kul, istället för den småtråkiga upplevelsen som föregångaren bjöd på bakom den vackra fasaden. Bethesda har lyckats med att nylansera både Doom och Wolfenstein tidigare, och nu verkar Rage bli nästa lyckade projekt.

Efter denna raketstart på dagen var det dags att hälsa på hos Ubisoft igen för att få testa deras leksaksintegrerade rymdskjutare Starlink. Jag medger att jag var lite skeptisk till en början, då det jag har sett från spelet inte riktigt har tilltalat mig, men spelet i sig visade sig bli en positiv överraskning.

Demon började med att jag fick välja pilot, skepp och vapenkonfiguration till den fysiska hållaren som du sätter på din handkontroll. Detta kan du blanda upp i princip hur du vill, och framförallt när du vill, eftersom olika situationer blir enklare med vissa typer av vapen eller fartyg. Enligt utvecklarna ska det dock inte finnas några problem att klara spelet med bara grundkonfigurationen, men eftersom du kan köpa till extradelar kommer det ju onekligen att finnas en del incitament.

Uppdragen jag fick spela var relativt enkla rent strukturmässigt, men spelkänslan var helt klart över förväntan. Det kändes riktigt bra att svepa genom träddungar i hög hastighet, och det finns en hel del att utforska. Du kan till exempel scanna av djurlivet på de olika planeterna som spelet erbjuder. Till skillnad från No Man’s Sky (7/10) är dock allt innehåll skapat av utvecklarna, och inte med hjälp av algoritmer.

Även om jag känner att jag inte riktigt är den primära målgruppen för spelet, tycker jag ändå att spelet gav ett gott intryck. Det finns mycket att göra, och det är byggt på ett stabilt fundament från vad jag upplevde. Frågan är om det kan bli ett nytt Skylanders, eller om detta tåg redan har lämnat stationen.

Detta lättsamma actionspel byttes sedan snabbt till dystopi och postapokalyps när jag begav mig till Koch Media-båset och fick testa Metro Exodus. Denna spelserie har alltid erbjudit stämning av världsklass, och den kommande uppföljaren verkar inte bli något undantag.

I de tidigare spelen har öppna utomhusmiljöer i princip alltid varit synonymt med tidspress och panik, då du har befunnit dig i kraftigt strålningsdrabbade områden. Detta är inte nödvändigtvis fallet i Metro Exodus, utan här kommer du även att kunna utforska de vackra, men fortfarande livsfarliga miljöerna. Jag kan dock rekommendera att hålla koll på omgivningen, då jag personligen fick lära mig den hårda vägen att det dräller av muterade vargar och björnar i de ryska skogarna.

Alla grundläggande mekaniker känns mer putsade än någonsin förr, och då tänker jag i synnerhet på skjutandet när du väl bli påkommen i ett fiendeläger. Det är fortfarande svårt att skjuta sig ur en jobbig situation, men nu är det i princip bara dina egna färdigheter och ammunitionen som sätter gränserna. Det ska bli en riktigt spännande upplevelse att se vilka hemskheter som berättelsen bjuder på denna gång.

Efter en kortare lunchpaus var det dags för ögonblicket jag längtade efter sedan sommarens E3-mässa, nämligen att få testa Sekiro: Shadows Die Twice. Som bekant är jag ju ganska förtjust i From Softwares verk, och med tanke på att de nu har valt att göra något nytt istället för att fortsätta med Souls-spelen eller Bloodborne var ju förstås min nyfikenhet på topp.

Det Sekiro bjuder på är helt klart ett steg mot actionhållet, men samtidigt finns en fot stabilt planterad i Bloodbornes aggressiva stil och tempo. Borta är funktioner som poängallokering för dina färdigheter, utan allt krut har istället lagts på att finslipa striderna, och jösses vad dessa känns bra. Det var lite överväldigande att kastas in i de nya mekanikerna till en början, men efter bara några minuter satt de nästan gjutna i ryggraden.

Trots högt ställda förväntningar på detta spel blev jag ändå överraskad av hur bra allting kändes, och det är tveklöst den bästa spelupplevelsen jag hade under hela Gamescom. Bara det faktum att jag gick och tänkte på bossfighten under resten av dagen är rätt talande för hur det påverkade mig.

Dag tre av slutades sedan med kronan på verket – Cyberpunk 2077. Det var en av bokningarna jag såg absolut mest fram emot innan Gamescom, och det höll minsann utan problem för alla förväntningar.

Även om jag inte fick möjlighet att spela det själv slog det mig med häpnad gång på gång med sin detaljrikedom, design och inlevelse. Det är väldigt sällan man ser denna nivå av polering i ett spel som fortfarande har en bra bit kvar i utvecklingen. Varje ögonblick visar upp nya funktioner, och jag började undra efter en stund var gränserna i detta spel kommer att finnas.

Sedan jag såg demon förra veckan har den nu även släppts för allmänheten, med ett fåtal variationer från det jag såg. Om du inte har sett den än föreslår jag att du sätter dig ner och kikar igenom hela videon, för det är något väldigt speciellt som CD Projekt RED har på gång.