Mina första timmar med Dragon Quest Builders

Under min resa i Japan lyckades jag ju få tag i mina knepiga spel som jag haft siktet på under en längre tid. Jag uppmärksammade även skinande nya exemplar av Dragon Quest Builders i hyllorna, men lät dem vara eftersom jag misstänkte att spelet skulle kräva kunskaper i det japanska språket som jag ännu inte besitter. Som tur var, följde min son efter mig och letade efter intressanta spel och när vi väl gick fram till kassan, smög han fram PlayStation Vita-förpackningen av spelet.

Under semestertider har jag svårt att säga nej till familjen, speciellt om det handlar om ett inköp av en PlayStation-titel och därför hamnade det även ett exemplar av detta spel i kassen och på kvittot. Väl hemma på hotellrummet, roffade min grabb snabbt åt sig min bärbara konsol.

Äventyret för honom började samma kväll och lyckligtvis blev min hustru också intresserad. Innan vi lämnade den uppåtgående solens land, hade vi två exemplar av Dragon Quest Builders i bagaget och när vi anlände Sverige igen började kampen om hushållets två PlayStation Vita. För några veckor sedan sögs även jag in i den underbara världen som Square Enix skapat för så länge sedan.

Att bygga upp en ny by är trevligare än att slåss mot monster!

I spelet är det din uppgift att tillsammans med protagonisten, återställa Alefgard till sitt forna skick. Världen är densamma som i det allra första Dragon Quest-spelet och anledningen till det akuta behovet av renovering är att den onda demonen Dragonlord i princip har förstört hela världen.

Spelet visas ur ett tredjepersonsperspektiv, sett ovanifrån där jag som spelare har möjlighet att fritt svänga runt med kameran. Miljön påminner lite om Minecraft i det avseendet att allt byggs upp av fyrkanter – jag känner mig omedelbart hemma och går loss med nävarna på en jordkub.

Den del av äventyret som jag upplevt hittills, kretsar kring återuppbyggnaden av en liten by. När jag anländer finns det bara ett litet hus, som dessutom är i riktigt dåligt skick eftersom väggarna är trasiga. Första uppdraget består därför i att hacka sönder jord, plocka upp dem och sedan laga väggarna med materialet. På detta sätt lär spelet mig mer och mer och uppgifterna blir mer intrikata. Innan jag vet ordet av, står jag och skapar nya föremål vid en arbetsbänk.

Sakta men säkert blir jag mer och mer kunnig i skapande och planerande av byggnader. Även om texten är helt på japanska (där alla tre skrivstilar används), kan jag förstå en del av vad som behöver göras eftersom bilder på föremål blandas med texten. Behöver jag skapa en eldstad, visas en liten ikon av eldstaden. Ska jag ut på jakt, visas ofta en markör på kartan.

Det är tur att Nintendo inte lyckats registrera Links varumärke till luva!

Jag lär mig kontinuerligt nya recept för att skapa föremål, utmanas att jaga nya monster för att utvinna nya råvaror men framför allt sporras jag som Minecraft-spelare att bygga mitt boende med stil. I min senaste spelsession, tillbringade jag nästan en halvtimme med att fylla i hål i marken eftersom jag inte tyckte att det såg estetiskt tilltalande ut.

När jag har lyssnat på min hustru då hon spelar, vet jag dock att jag inte ens har skrapat på ytan. Hon har i dagsläget varvat spelet en gång, efter över femtio timmars speltid, och får helt enkelt inte nog. Jag vet att jag också kommer att slukas fullständigt av denna upplevelse när jag väl börjar spela det på riktigt. Problemet just nu är att jag inte förstår något av det som står på skärmen, utan måste gissa mig fram eller störa min fru (som förstår japanska).

Om jag kort ska beskriva Dragon Quest Builders för att entusiasmera fler spelare, så är det kort och gott ett Zelda-äventyr med influenser från byggandet i Minecraft, blandat med massiva online-rollspel när det kommer till de kortare uppdragen. Personligen är jag övertygad om att den här titeln är början på något helt nytt för oss PlayStation-spelare, något som verkligen är värt att köpa när det släpps i oktober!

Du har väl tagit ledigt i oktober du med?