Mina första timmar med Aven Colony

Stads- eller samhällsbyggarspel har jag slukat i mängder när jag spelade mycket på PC. Klassiker som Dune 2, Age of Empires och Civilization innefattade alla spelsessioner som kunde variera mellan några timmar, upp till flera dagar.

När jag började föredra konsolspel framför att uppgradera hårdvara och ställa in drivrutiner rätt, föll denna genre helt i glömska hos mig. Kanske var det för att jag tyckte att mus och tangentbord inte kunde översättas till knappar på en handkontroll, kanske hade det blivit en för stor tidsinvestering att bygga upp samhällen och erövra världen? Jag vet i ärlighetens namn inte, men när nu Aven Colony släpps till PlayStation 4 senare i juli, tänker jag nog minsann återvända till genren oftare.

När det kommer till möjligheten att kontrollera ett spel av denna sort, är mina tveksamheter som bortblåsta bara efter några timmar med spelet, utvecklat av Mothership Entertainment. Inte en enda gång under mina sessioner har jag känt mig förvirrad eller borttappad bland knappkombinationer eller styrspaksmanövrar. Till skillnad från dåligt översatta PC-titlar som anlänt PlayStation-riket, känns Aven Colony som gjort för en DualShock 4-kontroller.

Sättet att spela känner jag ganska omgående igen där jag börjar med knapphändiga resurser men med en obändig vilja av att utforska miljön och expandera min bas. Detta äventyr utspelar sig på planeten Aven Prime; en värld där människorasen kan överleva med lite hjälp av teknologi. Att överleva på en främmande planet lockar mig mycket, och istället för att prova en halvtimme under första försöket, sitter jag långt in på natten och planerar min bas.

Titeln bjuder på ett intrikat nätverk av valutor där råvaror, fynd och material för överlevnad ständigt måste balanseras. Till en början har jag bara ett fåtal kolonisatörer som jag behöver se över, men snart basar jag över ett tusental och måste verkligen planera förbrukning av föda, vatten och elektricitet.

På Aven Prime råder en bister vinter och alla solcellspaneler jag har placerat ut så strategiskt, tappar plötsligt hälften av sin elproduktion. Jag måste börja hushålla med elen och dessutom bygga vindkraftverk, vilka är mer pålitliga. När jag har hamnat i ekorrhjulet med distribution av livsnödvändiga detaljer, börjar jag inse genialiteten i detta spel, samtidigt som jag minns vad det var som jag föll för i genren.

Burrrr….tur att vi har drönare som kan ge sig ut i kylan för att hämta förnödenheter!

I bakgrunden av själva spelet, snurrar ett helt ekosystem av variabler vilka bygger upp världen, och dessutom erbjuds jag mängder av möjligheter att utnyttja dessa. När jag under sommaren erhåller ett överskott av elektricitet, kan jag bygga batteridepåer som lagrar icke utnyttjad kraft, vilken jag sedan kan använda under de karga säsongerna.

Under de första kampanjuppdragen känns det som att jag dränks av uppdrag som kretsar kring att utöka min bas och se till att mänskligheten frodas på den främmande planeten. Lite längre fram i spelet duggar dock inte notifieringarna lika tätt, utan låter istället min fantasi lägga ut planerna för nästa magnifika befästning.

Aven Colony kommer definitivt att omsätta mängder av speltimmar för mig under sommaren, då detta är verkar vara en riktig fullträff när det kommer till den typ av spel som det företräder. Jag uppskattar verkligen den följsamma inlärningskurvan i början av spelet samt det faktum att utvecklaren verkligen har lyckats med att implementera en sund styrning av spelet via handkontrollen.